Dök ner bakom talarstolen för att illustrera hur barn inte kommer till tals vid tvister om boende vårdnad och umgänge. Barnen behöver ett eget ombud i dessa tvister i rätten. (Talmannen Helena Höij (kd) undrade om jag mådde dåligt, det var premiärtalet)
Under en interpellationsdebatt mot Gunnar Lund (s) lät jag som talsvarsfunktionen som möter människor vid kontakt med myndigheter. Önskar du… tryck 2 och fyrkant mm. Ville lyfta vikten av mänsklig service som alternativ till talsvar och ministern anklagade mig för att vara teknikfientlig.
Smällde en ballong för att illustrera vårt sociala skyddsnäts brister. Anhörigvårdarnas situation var fokus.
Använde berättelsen om en hiss, där jag bad ministern (Leif Pagrotsky (s))stiga in och ta hissen ned med mig för att möta den lille klämde medborgaren, för att illustrera hur den lille klämde medborgaren har det på nedre botten. Handlade om talerätt till personer som tror sig kunna skadas av offentliggörande av forskningsstudier där de ställt upp frivilligt under förutsättning att de skulle få vara anonyma (Gillbergstudien). Ministern anklagade mig för att vara forskningsfientlig.
Använde berättelser ur verkliga livet där jag använde bildminne och hörselminne för att få åhörarna att reagera känslomässigt, vilket de gjorde. Jag frågade ungefär:”Kan du höra flickans gråt när hon fann sin storebror som hängt sig”mm. Jag bad riksdagskollegorna att titta sig omkring och bestämma vilka av vännerna kring dem kunde de tänka sig att förlora för att de tar sina liv, konstaterande: en nollvision för självmord är det enda rimliga.
En riksdagskollega (m) tyckte att jag gick för långt i mina bilder och sade i talarstolen att ”debatten höll låg nivå”.
tisdag 29 januari 2008
Vad Mia Franzén gjorde i riksdagens talarstol 2002-2006, utöver att tala om viktiga ting, ett axplock…
tisdag 22 januari 2008
Min Dikt om Kärleken
I hjärtats allra innersta vrå
finns en kärlek sann
inte en endaste tanke grå
dit in smyga kan.
Där göms det äkta och kära
som under snö så vit
och trots att någon är nära
kanske den ej finner dit.
Det är som livets högsta vinst
man vet aldrig var den är
och den stund man trodde allra minst
kan bli så minnesvärd och kär.
Ack ja, denna livets gåta
kanske man aldrig får svar
att ständigt i jorden sin påta
med en hemlighet underbar.
Vissa finner andra ej
de vet att någonting fattas
men det händer väl inte mig?!
finns en kärlek sann
inte en endaste tanke grå
dit in smyga kan.
Där göms det äkta och kära
som under snö så vit
och trots att någon är nära
kanske den ej finner dit.
Det är som livets högsta vinst
man vet aldrig var den är
och den stund man trodde allra minst
kan bli så minnesvärd och kär.
Ack ja, denna livets gåta
kanske man aldrig får svar
att ständigt i jorden sin påta
med en hemlighet underbar.
Vissa finner andra ej
de vet att någonting fattas
men det händer väl inte mig?!
"Citron och citronita, alla Smurfers favorit"
Dra ut byrålådan, ta fram dina barnglasögon och fortsätt sedan att läsa.
Vad betyder egentligen "barnasinne"?
Jag plågade mina fd kollegor i Stockholms läns landstingshus, Patrik Silverudd och Lars Grå Johannessen, med att spela Smurfhits på kontoret.
Sedan våndades de när jag motionerade om inrättande av pris till Sveriges och årets gladaste folkpartist och en ny partisång. Men som goda liberaler försökte de hålla god min och "tolerera olikheter".
Under alla mina år i socialliberal tjänst har frågor av varierande betydelse upptagit mitt engagemang. Vilt har jag kastat mig från mindre allvarliga till livsavgörande frågor. Den extrema mixen har hela tiden tjänat ett syfte: Att på alla plan bidra till psykisk hälsa!
Alla har inte förstått vad jag hållit på med, några har nåtts av mitt budskap.
Medan mitt starka engagemang för de viktiga frågorna blivit allt mer levande, barnens mänskliga rättigheter, äldres och anhörigvårdares situation, skuldsatta familjer, fosterbarns utsatthet, psykisk hälsa, nollvision för självmord, den lille företagarens sociala skyddsnät mm har jag hela tiden haft mina "barnglasögon" nära till hands.
Nu skulle jag postumt vilja utdela min utmärkelse Årets gladaste folkpartist till min/vår vän och skickliga folkpartikollega i Salem, Christina Lorentzon.
Hon har nu efter en tids sjukdom lämnat oss, sina nära vänner, sin familj, barn och barnbarn. Samtidigt som tårarna stockas i halsen kommer ett leende krypande genom kroppen och når mitt sörjande hjärta.
Hon viskar något. Få människor har gåvan att föra med sig värme och glädje var hon än går. Christina hade den gåvan och jag saknar henne enormt!
På något vis känns det viktigare nu än någonsin att att vårda hennes arv , att försöka ge vidare vad hon gav.
Så jag ler.
Sedan plockar jag fram mina barnglasögon, lyssnar på Smurfhits och hör "de små blå" sjunga med varsin udda och unik röst- det lockar fram tankeparalleller och nya idéer, barnasinne och ro infinner sig. Och så hör jag plötsligt orden från en annan stor liberal och varm vän, Andres Käärik: " Jag tycker att ALLA idéer är bra, fram till de motbevisats". Ett äkta liberalt sinne- öppet, tolerant och förändringspositivt.
Livet har sagt mig att vara glad för och rädd om mina medmänniskor. Kanske tom mer specifikt och med extra glöd "mina folkpartiklar".
När jag, vilket är ofta, betecknas som udda, positivt udda tolksar jag det som slås jag alltid av samma fråga "vem är inte det? Och jämfört med vad/vem?". Sedan tänker jag att det kan jag bjuda på, och med ett leende till, ALLT tjänar ett syfte.
Nu för att hjälpa dig att tolka/sammanfatta vad jag ville få sagt med denna artikel är mitt budskap hyfsat enkelt: "Våga lev! Vi har många att göra det för!"
Mia
torsdag 11 oktober 2007
Mias tips om psykisk hälsa 1
Fråga via nätet:
Jag tyckte att du pratade så fint om psykiska sjukdomar. Jag har en väninna som har varit deprimerad i flera år och som nu har börjat missbruka folköl. Hon dricker säkert tre burkar om dagen. Vad ska jag göra?
Mias svar:
Att försöka dränka, döva sina bekymmer är ingenting ovanligt. Jag tycker att du ska försöka inspirera henne till att dels söka hjälp via sin husläkare och begära samtalsstöd hos kurator, kanske behöver hon tillfälligt medicinering med antidepressiva tabletter för att komma upp ur den djupaste svackan, dels tycker jag att du ska försöka få med henne till någon hjälporganisation, typ Röda korset eller Rädda barnen. När man hjälper andra mår man direkt bättre själv.
Väntjänst är också en bra frivilligverksamhet som kan ge samma positiva och direkta gensvar. Det är viktigt att man får känna sig behövd och värdefull, det ökar livslusten.
Folköl har ju inte så stor alkoholhalt men om du/hon känner att det spårat ur finns Anonyma alkoholister, Hela människan-projekt kan också ge mycket (samarbete mellan olika kyrkor, ekumeniskt).
Personligen tror jag dock att det här med att skapa ett engagemang är viktigast, det bryter mönstret av navelskådning och förflyttar fokus från den egna situationen till andras. Jag har själv prövat, och det hjälper!
Jag tyckte att du pratade så fint om psykiska sjukdomar. Jag har en väninna som har varit deprimerad i flera år och som nu har börjat missbruka folköl. Hon dricker säkert tre burkar om dagen. Vad ska jag göra?
Mias svar:
Att försöka dränka, döva sina bekymmer är ingenting ovanligt. Jag tycker att du ska försöka inspirera henne till att dels söka hjälp via sin husläkare och begära samtalsstöd hos kurator, kanske behöver hon tillfälligt medicinering med antidepressiva tabletter för att komma upp ur den djupaste svackan, dels tycker jag att du ska försöka få med henne till någon hjälporganisation, typ Röda korset eller Rädda barnen. När man hjälper andra mår man direkt bättre själv.
Väntjänst är också en bra frivilligverksamhet som kan ge samma positiva och direkta gensvar. Det är viktigt att man får känna sig behövd och värdefull, det ökar livslusten.
Folköl har ju inte så stor alkoholhalt men om du/hon känner att det spårat ur finns Anonyma alkoholister, Hela människan-projekt kan också ge mycket (samarbete mellan olika kyrkor, ekumeniskt).
Personligen tror jag dock att det här med att skapa ett engagemang är viktigast, det bryter mönstret av navelskådning och förflyttar fokus från den egna situationen till andras. Jag har själv prövat, och det hjälper!
tisdag 18 september 2007
Samhället ska inte lura in människor i skuldfällor!
Eller Välkommen till Sverige ! - med armbågen
För ett par år sedan besökte jag Medborgarkontoret i Fittja. Eftersom jag satt med i riksdagens lagutskott var givetvis skuldhantering en av frågorna jag hade med mig dit. Det jag fick höra skrämde mig rejält.
Nysvenska familjeförsörjare som hamnat i en skuldfälla för att de lockats att starta eget företag fanns flera exempel på. Den som kommit till Sverige var givetvis extra lättlurad in i småföretagarfällan. När det gick trögt att bli anställd, kanske p g a språksvårigheter, men trist nog för de flesta, säkert mer av fördomar som bromsklossar, fick den arbetslöse veta att denne kunde få ett ”starta-eget-bidrag” och generösa lånevillkor för ett uppstarts-kapital. Med drömmen för ögonen att klara sin och familjens försörjning på egna ben slängde sig den arbetslöse ut i småföretagarbranschen.
De flesta infödda svenskar VET att egenföretagande med svenska företagsregler, blankett ifylleri-tosseri, märkliga moms och övriga skatteregler, det näst intill obefintliga socialförsäkringsskyddet och dessutom riskerandet av den egna ekonomin, fungerar mycket avskräckande för prövandet av egna idéer.
Men i andra länder är det inte lika ouppskattat med egenföretagande och varför skulle Sverige hälsa mig välkommen med armbågen? Klart att man vill mig väl!?
Efter en liten tids egenföretagande tar drömmen slut och verkligheten vid. När räkningar och blanketter dimper ner i brevlådan är det bara att hoppas att den nysvenske inte gått och köpt bostadsrätt också…
Just i Norsborg-, Fittja- och Hallunda-, Albyområdena har många hyresrätter blivit bostadsrätter. För dem som det går bra för är detta jättebra, men när värdet på bostadsrätten stigit blir denna också ett kapital som kan frigöras när skulderna hopas. Detta är alltså en slags försäkring som när den tagits ut blir en än värre problematik. Vem kan få en hyresrätt när den är på ruinens brant och hamnat hos kronofogden? Som arbetslös?
Fittjas medborgarkontor berättar vidare om att Botkyrkabyggen inte heller tar emot ”prickade” hyresgäster. Provisoriska bostäder runt om i länet ordnades alltså till familjer med barn. Barn som får svårt att gå kvar i sin skolan, mister sina kamrater och lider i familjens skuldsatta och pressade situation.
Tragedier! Katastrofer!
Nu talas mycket om friheten att äga sin egen bostad. Det talas om generösa erbjudanden till hyresgäster att få köpa sin egen lägenhet, det talas om förmånliga lån för dem som har svårt att gå via vanlig bank och jag kan inte annat än oroas för dem som på detta sätt ”luras in i skuldfällan och blir mottagen i Sverige med armbågen”.
På allvar måste funderas över utförsäljningarnas/ombildningarnas avigsidor. Och ärligt talat måste även hyresgästernas situation i de nya bostadsrättsområdena seriöst uppmärksammas.
Vem vågar ta i denna heta potatis?!
Ps Jag anser vidare att våra småföretagarregler verkligen borde förändras. Det borde inte vara så oförmånligt och farligt att bli egen-företagare som det fortfarande är i Sverige, både för infödda svenskar och nya. Vårt socialförsäkringssystem borde också förändras så att det blir ett fungerande skydd även för bostadsrätts- och villainnehavare, för småföretagare, innovatörer och studerande, som tillfälligt kan hamna i en krissituation. Vi måste få in mer flexibilitet och mer medmänsklighet i myndigheternas bemötande av dem som försöker göra sitt bästa för att bidra till samhället och tillväxten. Utan dessa förändringar hamnar vi i en ond spiral av allt färre som vågar pröva sina idéer av rädsla att inte bara misslyckas för egen del, utan för hela sin familjs och barnens del också.
För ett par år sedan besökte jag Medborgarkontoret i Fittja. Eftersom jag satt med i riksdagens lagutskott var givetvis skuldhantering en av frågorna jag hade med mig dit. Det jag fick höra skrämde mig rejält.
Nysvenska familjeförsörjare som hamnat i en skuldfälla för att de lockats att starta eget företag fanns flera exempel på. Den som kommit till Sverige var givetvis extra lättlurad in i småföretagarfällan. När det gick trögt att bli anställd, kanske p g a språksvårigheter, men trist nog för de flesta, säkert mer av fördomar som bromsklossar, fick den arbetslöse veta att denne kunde få ett ”starta-eget-bidrag” och generösa lånevillkor för ett uppstarts-kapital. Med drömmen för ögonen att klara sin och familjens försörjning på egna ben slängde sig den arbetslöse ut i småföretagarbranschen.
De flesta infödda svenskar VET att egenföretagande med svenska företagsregler, blankett ifylleri-tosseri, märkliga moms och övriga skatteregler, det näst intill obefintliga socialförsäkringsskyddet och dessutom riskerandet av den egna ekonomin, fungerar mycket avskräckande för prövandet av egna idéer.
Men i andra länder är det inte lika ouppskattat med egenföretagande och varför skulle Sverige hälsa mig välkommen med armbågen? Klart att man vill mig väl!?
Efter en liten tids egenföretagande tar drömmen slut och verkligheten vid. När räkningar och blanketter dimper ner i brevlådan är det bara att hoppas att den nysvenske inte gått och köpt bostadsrätt också…
Just i Norsborg-, Fittja- och Hallunda-, Albyområdena har många hyresrätter blivit bostadsrätter. För dem som det går bra för är detta jättebra, men när värdet på bostadsrätten stigit blir denna också ett kapital som kan frigöras när skulderna hopas. Detta är alltså en slags försäkring som när den tagits ut blir en än värre problematik. Vem kan få en hyresrätt när den är på ruinens brant och hamnat hos kronofogden? Som arbetslös?
Fittjas medborgarkontor berättar vidare om att Botkyrkabyggen inte heller tar emot ”prickade” hyresgäster. Provisoriska bostäder runt om i länet ordnades alltså till familjer med barn. Barn som får svårt att gå kvar i sin skolan, mister sina kamrater och lider i familjens skuldsatta och pressade situation.
Tragedier! Katastrofer!
Nu talas mycket om friheten att äga sin egen bostad. Det talas om generösa erbjudanden till hyresgäster att få köpa sin egen lägenhet, det talas om förmånliga lån för dem som har svårt att gå via vanlig bank och jag kan inte annat än oroas för dem som på detta sätt ”luras in i skuldfällan och blir mottagen i Sverige med armbågen”.
På allvar måste funderas över utförsäljningarnas/ombildningarnas avigsidor. Och ärligt talat måste även hyresgästernas situation i de nya bostadsrättsområdena seriöst uppmärksammas.
Vem vågar ta i denna heta potatis?!
Ps Jag anser vidare att våra småföretagarregler verkligen borde förändras. Det borde inte vara så oförmånligt och farligt att bli egen-företagare som det fortfarande är i Sverige, både för infödda svenskar och nya. Vårt socialförsäkringssystem borde också förändras så att det blir ett fungerande skydd även för bostadsrätts- och villainnehavare, för småföretagare, innovatörer och studerande, som tillfälligt kan hamna i en krissituation. Vi måste få in mer flexibilitet och mer medmänsklighet i myndigheternas bemötande av dem som försöker göra sitt bästa för att bidra till samhället och tillväxten. Utan dessa förändringar hamnar vi i en ond spiral av allt färre som vågar pröva sina idéer av rädsla att inte bara misslyckas för egen del, utan för hela sin familjs och barnens del också.
måndag 10 september 2007
En ny folkpartisång
Jag hade bestämt mig innan landsmötet för att inte gå upp och sjunga i min plädering för en ny partisång. Men efter att två personer yrkat bifall till min motion om ny partisång och efter att flera önskat höra den, bestämde jag mig för att "bjuda på det".
Under organisationsavsnittet på lördagen gick jag alltså upp i talarstolen och till min förvåning satt folkpartisterna där med förväntansfulla leenden. Så började jag sjunga, i mina öron lät det hur falskt som helst och hjärtat slog hårt. När jag började klappa för att hålla takten hängde publiken snabbt med och när jag var färdig blev det en varm applåd och busvisslingar. Jag bjöd på mig själv, och det fungerade. Som tack för applåden kastade jag en slängkyss ut till mina fina liberala vänner, deras reaktion var min vinst denna dag.
Jag har länge jobbat med medlemsvård internt i folkpartiet. Jag tycker att det är viktigt att ta tillvara olika personers kompetens och få dem att känna sig precis lika värdefulla som de är. Ett parti eller organisation blir inget utan var och en medlem. Vi kan aldrig gå framåt utan delaktighet hos många.
Därför älskar jag våra stora möten. Det är så roligt att träffa alla dessa goa människor, alla dessa idérika och varma medmänniskor.
Denna gång var inte annorlunda. Mitt budskap med att framföra sången var, "våga bjuda på dig själv". Det är en farlig uppmaning eftersom det inte alltid uppskattas eller premieras, men en nödvändig uppmaning eftersom rädslan att göra bort sig är så stark och hämmande. För att våga vara kreativ och konstruktiv, nytänkande och pionjär måste man våga låta människor le eller rentav skratta, ibland med och ibland åt. Det gör ingenting. Vi är bara människor, allihop.
Sedan finns meningsskiljaktigheter, brinnande engagemang och ibland ilska och frustration. Hat och kärlek ligger nära varandra och i krig och partipolitik verkar det mesta tillåtas. Ibland glömmer vi att skilja på sak och person, ibland glömmer vi att respektera varandra. Vi måste ständigt jobba med att höja taket internt, få en tillåtande och respekterande ton i våra debatter. Fult spel och "knivhugg i ryggen" borde förpassas till en svunnen tid, inte sjungandet.
Det som gör att jag tror att Jan Björklund kommer att kunna vara en bra ledare för folkpartiet liberalerna är just hans förmåga att se andra människor. Den strävan behöver vi alla tänka på. Om vi ser varandra, om vi verkligen ser varandra, olikheter, likheter - då får vi en fin och växande gemenskap. När vi mår bra internt strålar det om oss och vårt budskap blir ett med vårt sätt att vara.
De som mår bra är naturligt glada och det är vinnande.
Under organisationsavsnittet på lördagen gick jag alltså upp i talarstolen och till min förvåning satt folkpartisterna där med förväntansfulla leenden. Så började jag sjunga, i mina öron lät det hur falskt som helst och hjärtat slog hårt. När jag började klappa för att hålla takten hängde publiken snabbt med och när jag var färdig blev det en varm applåd och busvisslingar. Jag bjöd på mig själv, och det fungerade. Som tack för applåden kastade jag en slängkyss ut till mina fina liberala vänner, deras reaktion var min vinst denna dag.
Jag har länge jobbat med medlemsvård internt i folkpartiet. Jag tycker att det är viktigt att ta tillvara olika personers kompetens och få dem att känna sig precis lika värdefulla som de är. Ett parti eller organisation blir inget utan var och en medlem. Vi kan aldrig gå framåt utan delaktighet hos många.
Därför älskar jag våra stora möten. Det är så roligt att träffa alla dessa goa människor, alla dessa idérika och varma medmänniskor.
Denna gång var inte annorlunda. Mitt budskap med att framföra sången var, "våga bjuda på dig själv". Det är en farlig uppmaning eftersom det inte alltid uppskattas eller premieras, men en nödvändig uppmaning eftersom rädslan att göra bort sig är så stark och hämmande. För att våga vara kreativ och konstruktiv, nytänkande och pionjär måste man våga låta människor le eller rentav skratta, ibland med och ibland åt. Det gör ingenting. Vi är bara människor, allihop.
Sedan finns meningsskiljaktigheter, brinnande engagemang och ibland ilska och frustration. Hat och kärlek ligger nära varandra och i krig och partipolitik verkar det mesta tillåtas. Ibland glömmer vi att skilja på sak och person, ibland glömmer vi att respektera varandra. Vi måste ständigt jobba med att höja taket internt, få en tillåtande och respekterande ton i våra debatter. Fult spel och "knivhugg i ryggen" borde förpassas till en svunnen tid, inte sjungandet.
Det som gör att jag tror att Jan Björklund kommer att kunna vara en bra ledare för folkpartiet liberalerna är just hans förmåga att se andra människor. Den strävan behöver vi alla tänka på. Om vi ser varandra, om vi verkligen ser varandra, olikheter, likheter - då får vi en fin och växande gemenskap. När vi mår bra internt strålar det om oss och vårt budskap blir ett med vårt sätt att vara.
De som mår bra är naturligt glada och det är vinnande.
torsdag 6 september 2007
Folkpartiets landsmöte 2007
Snart ska jag ge mig iväg till Västerås där folkpartiets landsmöte äger rum i dagarna 4. Förrutom att välja ny partiledare ska ombuden ta ställning till en massa motioner och partistyrelsens förslag till hantering av dessa. Några av motionerna är mina.
Jag har motionerat om de äldres situation (främst de äldres psykiska hälsa)och samtidigt om den viktiga emotionella kompetensen hos omsorgspersonalen, som ständigt tas för given och underskattas. Med i denna motion finns också kravet på att talsvars-servicen alltid måste ha ett alternativ, en människa som svarar i andra änden när man ringer. (Om detta finns på denna blogg en egen artikel)
Vidare har jag tillsammans med kollegan Bengt Eliasson motionerat om säkerhetstänkandet i vården, att det alltid kan ske misstag när människor är inblandade,men att det inte ska vara sjuksköterskan eller läkaren som hängs ut utan systemet som ifrågasätts istället. Flyget fungerar så redan idag och det skulle öka tryggheten för både patienter och personal om motsvarande fick gälla i vården.
Sedan har jag motionerat om nollvision för självmord, en fråga som jag drivit länge och med gott resultat. Visionen ska ses som ett inriktningsmål, där flera aktörer håller visionen levande och samverkar för att rädda fler liv. Samhället kan inte sitta passivt när nästan 1 500 människoliv förloras varje år. Var och en av dessa förlorade medmänniskor har också nära och kära som både fått lida före och efter att deras kära tagit sitt liv. Jag vet att nollvisionen är viktig, inte bara för dem som mår dåligt psykiskt utan även för dem som kämpar för att orka leva vidare när de mist någon. Det alla säger som jag mött är "Jag vill inte att detta ska drabba någon mer! Vi måste alla hjälpas åt att se, höra och bekräfta varandra. Den som mår riktigt dåligt psykiskt måste få professionell vård och inte nekas hjälp eller få vänta i kö"
Jag har också motionerat om att folkpartiet i sitt partiprogram bör ställa sig positiva till en utveckling av barnomsorgen så att "normal" öppettid/arbetstid inte inte får låsningseffekter. Idag är det få kommuner som erbjuder barnomsorg på andra tider än kontorstider, samtidigt går samhället mot fler dygnetsrunt-serviceyrken och inom flera yrken är arbetstiderna oftast utanför kontorstid, tex gäller detta för kulturarbetare och vårdpersonal m fl. Tänk om våra äldreboenden skulle stänga 17.30 på kvällarna?!
Min sista motion handlar om att jag tycker att en ny partisång vore kul. Jag vill inte sjunga "We shall overcome" eller "Bättre och bättre dag för dag" när vi får lust att sjunga tillsammans, vilket f ö händer oftare än partistyrelsen verkar vilja medge. Egentligen tycker jag att vi borde ha flera partisånger eftersom sång skapar glädje, samhörighet och kreativitet. Ett gott skratt förlänger dessutom livet, brukar man ju säga, och om min sång får någon att le har jag alltså vunnit oavsett landsmötesbeslut.
Jag har motionerat om de äldres situation (främst de äldres psykiska hälsa)och samtidigt om den viktiga emotionella kompetensen hos omsorgspersonalen, som ständigt tas för given och underskattas. Med i denna motion finns också kravet på att talsvars-servicen alltid måste ha ett alternativ, en människa som svarar i andra änden när man ringer. (Om detta finns på denna blogg en egen artikel)
Vidare har jag tillsammans med kollegan Bengt Eliasson motionerat om säkerhetstänkandet i vården, att det alltid kan ske misstag när människor är inblandade,men att det inte ska vara sjuksköterskan eller läkaren som hängs ut utan systemet som ifrågasätts istället. Flyget fungerar så redan idag och det skulle öka tryggheten för både patienter och personal om motsvarande fick gälla i vården.
Sedan har jag motionerat om nollvision för självmord, en fråga som jag drivit länge och med gott resultat. Visionen ska ses som ett inriktningsmål, där flera aktörer håller visionen levande och samverkar för att rädda fler liv. Samhället kan inte sitta passivt när nästan 1 500 människoliv förloras varje år. Var och en av dessa förlorade medmänniskor har också nära och kära som både fått lida före och efter att deras kära tagit sitt liv. Jag vet att nollvisionen är viktig, inte bara för dem som mår dåligt psykiskt utan även för dem som kämpar för att orka leva vidare när de mist någon. Det alla säger som jag mött är "Jag vill inte att detta ska drabba någon mer! Vi måste alla hjälpas åt att se, höra och bekräfta varandra. Den som mår riktigt dåligt psykiskt måste få professionell vård och inte nekas hjälp eller få vänta i kö"
Jag har också motionerat om att folkpartiet i sitt partiprogram bör ställa sig positiva till en utveckling av barnomsorgen så att "normal" öppettid/arbetstid inte inte får låsningseffekter. Idag är det få kommuner som erbjuder barnomsorg på andra tider än kontorstider, samtidigt går samhället mot fler dygnetsrunt-serviceyrken och inom flera yrken är arbetstiderna oftast utanför kontorstid, tex gäller detta för kulturarbetare och vårdpersonal m fl. Tänk om våra äldreboenden skulle stänga 17.30 på kvällarna?!
Min sista motion handlar om att jag tycker att en ny partisång vore kul. Jag vill inte sjunga "We shall overcome" eller "Bättre och bättre dag för dag" när vi får lust att sjunga tillsammans, vilket f ö händer oftare än partistyrelsen verkar vilja medge. Egentligen tycker jag att vi borde ha flera partisånger eftersom sång skapar glädje, samhörighet och kreativitet. Ett gott skratt förlänger dessutom livet, brukar man ju säga, och om min sång får någon att le har jag alltså vunnit oavsett landsmötesbeslut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)