EU-samverkan kring ungas psykiska hälsa!

Folkhälsorapporten för 2009 från Socialstyrelsen lyfter särskilt att ungas psykisk ohälsa ökar, både bland killar och tjejer. Den ökar dramatiskt bland unga kvinnor 15-24 år. Många mår så dåligt att de försöker ta sitt liv, och fler mister livet i dessa psykiska olycksfall!

Nu har jag kollat siffrorna (2006, som är de senast redovisade) och det är 10 unga tjejer som tar sitt liv per 100 000 och 15 per 100 000 utav killarna! Det är dock betydligt fler tjejer som försöker utan att ”lyckas”.

Det är väldigt viktigt att veta att unga människor inte är den största gruppen utav de 1 500 självmord som sker varje år. Ca 140 unga tar sitt liv, även om detta är allvarligt och kräver agerande är det viktigt att de unga själva inte uppfattar sig vara den mest utsatta gruppen, risken är att det kan bli självuppfyllande profetia!

Största gruppen är mellan 45-64 år och äldre än 65 år är starkt överrepresenterade!Jag jobbar nu på NASP, (Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa vid Karolinska Institutet och Stockholms Läns Landstings centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa) och jag arbetar sista perioden för WNS, det Västsvenska Nätverket för Suicidprevention med bas i Göteborg.

Du kan enkelt gå med i Ditt regionala nätverk, kolla på www.ki.se/suicid och hålla dig uppdaterad på det senaste inom suicidprevention.Som ett regeringsuppdrag skall en Första Hjälpen tas fram vid psykisk ohälsa, man kommer att använda en modell som heter VIVAT för detta.

Det finns också ett EU-projekt kallat SEYLE samordnat från NASP och professor Danuta Wasserman, där de unga är målgruppen. I detta projekt är en av interventionsmodellerna att lära skolpersonal och föräldrar olika sätt att upptäcka och hantera en ung människa i psykisk nöd, modellen som kan användas heter QPR (en motsvarighet till CPR i USA). Det är en nätbaserad utbildning som ni redan idag kan hitta på nätet som engelskspråkig variant. Claes Billberg,SPES, driver hårt att QPR ska tas hem till Sverige och översättas till våra förhållanden och vårt språk. Han säger: ”Om jag hade gått QPR-utbildningen när min son levde, hade han levt än idag!” Kunskapen man får är alltså livsviktig.

Tanken är att ingen ska behöva må så psykiskt dåligt att den enda utvägen upplevs vara att ta sitt liv- Nollvisionen vinner mark, och det behövs både folkbildningsinsatser och ett batteri av åtgärder på alla nivåer för att rädda liv.

Om ni i er kommun ej antagit Nollvisionen för självmord kan ni lätt göra det och börja ta med psykisk hälsa och suicidprevention i ert kommunala säkerhetsarbete! Positivt exempel på detta finns bl a i Mariestad och i Borås!

Till Dig som mår jättedåligt vill jag säga: ”Vänta! Det finns hjälp, även för dig - du är varken värdelös eller hopplöst förlorad. Och du är inte ensam!”Jag brukar jämföra den psykiska smärtan med den smärta man känner vid ett svårt sorgebesked, det tycks och känns outhärdligt men det går att överleva, jag VET.Att prata med någon, att sms:a, eller maila hjälper. Du kan maila till mig om du vill: mia.franzen@gmail.com

Jan Beskow har tillsammans med Li Wikström arbetat fram en broschyr med bl a konkreta samtalstips kallad ”Psykisk Livräddning”. I broschyren finns också uppgifter om vart man kan vända sig när smärtan känns outhärdlig. www.suicidprev.com, där finns Psykisk Livräddning och flera bra föreläsare är knutna till WNS som kan ”Psykisk Livräddning”.

Använd ”Psykisk Livräddning” nu och ge människor verktyg att hjälpa sig själva och andra! Det är inte konstigare än att visa var flytvästarna finns på båtar, det ger fler överlevare.

Snälla fina Du, ge inte upp! Ge livet en chans till…Vänta lite, vänd dig till någon. Jag tänker intensivt på Dig varje dag, och på dem som finns i din närhet.

Våga berätta och orka lyssna!
Mia Franzén, mamma, medmänniska, jurist och debattör

Några små råd till Dig som möter suicidala människor i ditt jobb som kurator, psykolog eller inom psykiatrin

(baserat på egna studier, erfarenheter och Psykisk Livräddning):

Tänk på att du betyder mycket för den smärtdrabbade, men att personen själv ändå både har ansvar och makt i sitt liv- du kan bara göra ditt bästa, liksaså den lidande.

Förr eller senare kommer du att förlora någon av dina patienter, ta dig tid då att sörja och bearbeta det, men fastna inte i skuld-det hjälper varken dig eller nästa drabbade. Den som tog sitt liv ville inte skada dig, den stod inte ut med smärtan och visste inte hur den skulle kunna bli hjälpt eller hjälpa sig själv.

Men att då och då drabbas av otillräcklighetskänslor är mänskligt, det gör Dig extra lämpad för din viktiga uppgift!

Utanför samtalet har du varken kontroll eller ansvar, det är ALLTID många faktorer som samverkar i ett psykiskt olycksfall. Om du känner dig extra tveksam, försök få till korttidsavtal med den sjuke- så att denne förstår att ni har en "relation", där ni båda har ett ansvar för varandra- det ger patienten lite lagom människovärde-lätt nog att bära och livgivande.

Anknyt till fler hjälpande, fråga gärna den sjuke själv vem den vänder sig till eller var den söker gemenskap när det blir som mörkast ( visa på möjligheten för den sjuke att själv lära sig kontrollera sina bottnar genom tex att avstå "smärtlindring" som tex alkohol och tabletter och hitta lagom social gemenskap för stunden, i ensamheten växer problemen och ångesten).

Hör gärna av dig om du har frågor och funderingar kring detta.