tisdag 2 september 2014

Rätt person på rätt plats!

Jag är landstingspolitiker för Folkpartiet och är positiv till både flyktingmottagning och arbetskraftsinvandring.

Många av oss är helt beroende av att det finns människor som är villiga att flytta till Sverige och lära sig ett nytt språk. Titta på vem som vårdar din gamla mor och far , vem ser om dina barns tänder och vem hjälper dig med din allergi på Husläkarmottagningen– vårdpersonalen är ofta invandrare och utan vårdpersonal med invandrarbakgrund skulle vården braka ihop.
Men vi måste se till att hjälpa dem som kommer som arbetskraftsinvandrare på ett bättre sätt, till exempel genom att ge dem bättre möjlighet att lära sig svenska, för utan språket står man sig slätt i ett nytt land.

Låt mig ge ett exempel:
För en tid sedan var jag hos en specialistläkare inom barn- och ungdomspsykiatrin. Han hade kommit till Sverige från Rumänien för drygt ett halvår sedan. Han vittnade om att han inte fått något uppstartsstöd hos sin arbetsgivare, ingen mentor, det finns ingen läkarsekreterare som kan stötta vid när han ska författa skrivelser till andra myndigheter – viktiga intyg som ska ligga til grund för myndighetsbeslut om barn och deras familjer. Det finns heller ingen som korrekturläser hans texter. Jag tycker att vi sviker denne man som vill göra något bra för vårt land.

Det är viktigt att Alliansen tar tag i denna viktiga fråga, det tänker jag kämpa för. Vi får inte svika nysvenska resurspersoner, deras kompetens är ovärderlig och vi borde kunna lösa kommunikationsbristerna på ett sätt som både blir rättssäkert och tryggt, för den anställde och dess patienter.

Som medborgare borde man ha en ovillkorlig rätt att bli förstådd – och kunna förstå sin läkare. När kommunikationsproblem uppstår ska man kunna begära tolk.

Som nysvensk läkare (eller annan yrkeskategori) borde det vara självklart att få stöd till dess att språkhindren inte äventyrar patienten/närståendes rätt att förstå och bli förstådd. Mentorskap, fler läkarsekreterare, intensiv träning i tal och skrift och att alltid ha möjlighet att be en kollega tolka- det finns flera back-upåtgärder att pröva.
Om vi inte riktar lite ljus på de situationer som skapar en känsla av maktlöshet riskerar vi att undergräva vår gemensamma framtid och vår demokrati.

Alliansen är, enligt mig, det bästa som hänt Sverige på länge. Vi har gjort mycket för att stärka individens egenmakt, valfrihet och utrymme att växa, men vi har mer att göra.
Lägg din röst på en stark liberal!

Mia Franz'en(fp)
Medmänniska, Salem
Kandiderar till kommun, landsting och riksdag

lördag 23 augusti 2014

Mina främsta landstingsfrågor



Kryssa Mia Franzén, tvåa på landstingslistan
Det behövs ett starkt folkparti som står upp för människovärdet även i kristider. En röst på mig är ett förtroende som jag är rädd om men inte rädd för. Jag ger mig  inte- respekt, tolerans, omtanke och ett bra bemötande är givet i framtidens sjukvård!

Kontakta mig gärna: mia.franzen@gmail.com
miafranzen.blogspot.se

Den som lever med psykisk ohälsa ska ha en stabil vårdkontakt och rätt till samtalsstöd när det behövs. Fler kuratorer och psykologer måste utbildas och anställas på husläkarmottagningar Ingen ska behöva dö pga sin psykiska ohälsa- varje människa är värdefull även då den själv inte förmår se det!

Stärk stödet till anhörigvårdare. Vi måste bli bättre på att se och höra även deras behov. Anhörigvården är en ovärderlig insats men måste ske frivilligt!

Ingen ska behöva dö i ensamhet! Det behövs fler händer att hålla i vården, någon som kan lyssna och finnas där både för patienten och de närstående. Fler behövs för att den psykosociala omvårdnaden. Att vara barn till en döende förälder kräver särskilt anpassade åtgärder- vi får inte glömma barnen!

Vi är i skriande behov av fler läkare och sjuksköterskor.Många arbetskraftsinvandrare är redan verksamma i sjukvården och har lärt sig svenska!  Men nysvenska anställda behöver bättre uppstartsstöd.
Det behövs bl a mentorer, intensiv träning i tal och avlastning i skrivdelen av fler läkarsekreterare.
En patient eller närstående har rätt att förstå och bli förstådd av sin läkare/sjuksköterska.



 

måndag 18 augusti 2014

Ett av de sista budskap som Robin Williams nu tystnade röst viskar till oss Låt inte någons psykiska sjukdomsröst stå oemotsagd och bli dess död!

En fantastisk entertainer/skådespelare har världen mist, en helt onödig död, alldeles för tidigt! 


När jag arbetade med suicidprevention för äldre fnös somliga för att äldre ska ju ändå snart dö och fördomen om att man som äldre naturligt sett blir deprimerad och mister livslusten härskar även bland välutbildade inom psykiatrin.


  Men jag menar att man är lika värdefull genom hela livet och att hela livet ska levas.


 En person som lever med psykisk ohälsa styrs av sjukdomens röst som säger att personen är värdelös och mistbar- men den rösten kan man få hjälp att hantera/tysta.

Varje självmord pga psykisk ohälsa skulle kunna undvikas- med rätt hjälp, i rätt tid och med ökade kunskaper kan vi komma närmare nollvisionen!

 Ett nationellt suicidpreventivt program finns, utbildningar i psykisk livräddning/första hjälpen genomförs, en nollvision är på plats men det finns fler steg i raketen. NASP, nationellt och Stockholms läns landstings kunskapscentrum för suicidprevention och stärkande av psykisk hälsa är en viktig källa till metod och kunskapsutveckling men jag är övertygad om att med ökade resurser skulle allmänheten (de som möter personer med psykisk ohälsa eller själva drabbas) kunna få ta del av viktiga överlevnadsstrategier och kunskaper för tidig upptäckt. När kunskapen väl börjar breddas måste beredskapen i samhället och i vården bli bättre på att följa upp och leda rätt. Fler personer som kan ge samtalsstöd (psykologer, kuratorer, KBT-utbildade och psykoanalytiska mfl) måste finnas inom primärvården.


Varje människa som likt Robin Williams lever med skov av psykisk ohälsa/depressioner ska ha EN stabil vårdkontakt för tidig hjälp när personen själv/anhöriga larmar på.

  En depression som hävs i tid minskar suicidrisken och detta vet de flesta som idag drabbas, tyvärr är det bara de mest akut suicidala som kan få hjälp(om de lyckas förmedla detta) resten avvisas i väntan på en senare fas i depressionen… 

Helt galet!

 Det är som att avvisa den som precis börjat blöda ur ett känt livshotande sår och själv söker vård för att invänta det akut livshotande tillståndet där personen riskerar att dö av blodförlust, ensam och oförmögen att själv söka hjälp. Eftersom vården baseras på egenmakt blir anhörigas larm, när den hjälpbehövande själv tystnat och ofta isolerat sig, något man inte riktigt förmår agera på. Det ligger i den djupa depressionens natur att avvisa hjälp, ofta för att man känner sig ”ohjälpligt förlorad” redan. 

Anhöriga och närståendes larm är alltså ofta livsavgörande!
 De utgör den friska röstens språkrör som säger ”jag vill leva vidare, bara inte såhär…”

Kunskapen och förmågan att livrädda sig själv måste bättre svaras upp på i vården.
En vanlig husläkare kan fungera alldeles utmärkt som första hjälpkanal, men att hänvisa till den vanliga kötiden ska inte vara möjligt och den vård som krävs för att häva depressionen ska finnas tillgänglig snabbt. Alliansen har under denna mandatperiod tagit enorma kliv framåt inom suicidpreventionen med nollvisionen som ledstjärna. Modiga beslut har fattats men ”att-göra-listan” har blivit längre, mer arbete återstår och ännu idag förlorar vi varje år alltför många liv som är omistliga. Om du inte tror mig, fråga anhöriga i suicidpersoners efterlevandestöds förening SPES, de har alla drabbats av den ”otänkbara” sorgen och förlusten.

 Denna artikel tillägnas alla viskande röster, både från dem som tystnat och från dem som alltid gråter, tyst, oftast ohörbart….

 Mia Franzén Folkpartist, jurist, mamma och medmänniska i Salem