”Vad du gör mot dessa mina minsta..”

Om barns rätt till eget juridiskt ombud vid skilsmässotvister

Det som 2002 började som en enskild motion av Mia Franzén (fp) fick med åren ett allt större stöd och 2006 fattades beslut av en förkrossande majoritet under förra riksdagsperioden. Endast socialdemokraterna var emot (och dessa var inte emot förslaget men ville vänta på hela utredningen), barns rätt till eget juridiskt ombud vid skilsmässotvister lyftes därmed ut ur en större utredning och behandlades i förtid. Barnen skulle inte behöva vänta…Men den nya lagen har inte kommit som förslag ännu… Anita Brodén (fp) driver nu på för en snabbare hantering i denna mycket angelägna fråga.

De viktigaste personerna för barnen är föräldrarna och dessa har många gånger i en separation fullt upp med sina egna känslor och saknar förmåga, kunskap, stöd eller sinnesnärvaro nog att se till vad som är bäst för barnen i den rådande situationen. Det finns också få att rådfråga för den förälder som söker kunskap om vad som i den svåra situationen är det bästa för barnet.

Det finns mycket forskning på hur barn mår i och efter en separation. Det finns också mycket forskning som visar vad barn behöver från omgivningen i form av stöd, uppmärksamhet och omtanke. All denna kunskap borde tas tillvara och förmedlas till föräldrar som funderar över att gå skilda vägar eller redan bestämt sig.

När gräl om barnen, deras boende, om umgänget och vårdnaden, om pengar hamnar i Tingsrätten har det redan gått en tid där ilskan, sorgen eskalerat för de vuxna och detta känner barnen, mer eller mindre av. Inför Tingsrättsförhandlingar söker också de båda föräldrarna stöd för sitt agerande hos sitt egna juridiska ombud, får de inte det stödet är de fria att söka annat ombud. Men ingen part för barnens talan i Tingsrätten. De bägge föräldrarna har siktet inställt på att få ”rätt”, vad som är rätt för barnen är alltså underordnat, även om många med ärlighet känner att den egna lösningen vore det bästa för barnen.

I många sammanhang sviker samhället barnen. När föräldrar är eller blir psykiskt sjuka, när förälder eller syskon tar sitt liv, när familjen lever i skuggan av någons drogberoende då skulle barnen behöva bli sedda och stöttade som de unika individer de är. När en skilsmässa blivit så infekterad att föräldrarna går till Tingsrätten borde självklart barnen ha ett eget juridiskt ombud som ser till barnens bästa i förhållande till båda sina föräldrar. Ett sådant juridiskt ombud för barnen skulle också kunna lugna ner båda föräldrarnas angreppssugenhet, eftersom ombudet snabbt skulle kunna konstatera att ”förtalar ni varandra så blir barnen lidande direkt. Barnen är 50 % mamma och 50 % pappa, och tappar självförtroendet om det får höra att någon av föräldrarna är värdelös”. Mycket av vad ett ombud för barnen kan bidra med känns naturligt och bara sunt förnuft. Men i den infekterade situationen, i kränkningen, förtvivlan, frustrationen finns sällan utrymme för sunt förnuft, den formen av lugnande olja måste komma från någon annan. Det handlar om att vädja till föräldrarnas egna sunda förnuft och välvilja mot barnen, inte att komma in och ta över föräldraansvaret.

Idag har föräldrarna alltså rätt till egna juridiska ombud vid skilsmässotvister. Detta trots att föräldrarna egentligen själva är mycket talföra och gör sin röst hörd ordentligt. Barnen däremot är för små, för partiska(de älskar oftast båda sina föräldrar - med all rätt) för att ha någon som fristående från föräldrarna utgår från vad som i separationen är det ”bästa för barnet”. Rapport efter rapport understryker hur samhället sviker barnen genom att varken höra eller se dem. Detta ökar barnens psykiska ohälsa och gör dem stukade i livet. Eget juridiskt ombud för barnen i skilsmässotvister löser inte allt, men det är en kraftfull signal om att barnen är individer att ta hänsyn till, respektera och vara extra varsam om.

Anita Brodén, riksdagsledamot (fp) Mia Franzén, fd riksdagsledamot (fp), jurist