Vad hände med maten till våra äldre? När frågan inte längre pryder tapeten (mediafokus)

Det finns bra äldreomsorg, Säbyhemmet i Salem är ett exempel som råkar ligga i min kommun. Därifrån görs ofta utflykter, man fikar i centrum, där ordnas temakalas, där får den som vill lite vin till maten eller likör till kaffet. Vägg i vägg ligger också en förskoleverksamhet. Men långt ifrån alla boenden är bra.

Skrämmande nog finns många stora servicehus, där människor ligger ensamma större delen av dagen, instängda och isolerade på sina rum. De får i stort sett aldrig komma ut i solen. De får mat som saknar kryddning i engångsförpackningar. Några gånger om dagen kommer hemtjänsten förbi, men sedan stängs åter dörren och allt blir tyst, om inte TV:n är på.

Visst finns det även unga människor som är isolerade och ensamma. Idag känner sig alltför många bortglömda, t o m avskrivna i samhället. Det finns de som blir förtidspensionerade före trettio för att de mår dåligt psykiskt. Och inte blir det bättre när inga behandlingar ges och den sjuke lämnas åt ensamheten i hemmet. Rehabiliteringen måste bli bättre och ingen får glömmas bort, oavsett om det är psykiska eller fysiska besvär som drabbat personen.

Men nu tillbaka till de äldres situation. För några år sedan diskuterades maten till de äldre, frågan blev s a s på tapeten. Efter att maten provsmakats konstaterades att mycket av det vi serverar våra äldre knappt är ätbar. Sedan smälte frågan in i tapeten och det blev tyst. När jag som riksdagspolitiker besökte ett servicehus i Södertälje skulle jag få smaka den nya maten, som i portionsförpackningar skulle köras ut till de äldre. Systemet var nytt (2004-05)och med märkbar stolthet hos lokala politiker fick jag äran att proväta. Det smakade absolut ingenting, varken salt eller peppar hade använts märkbart och trots att jag alltså fick äta på den restaurang där tillagningen skedde var maten så tråkig att det blev pinsamt. Många äldre brukar ju klaga på bristande aptit och jag kan garantera att matlusten inte ökar av sådan doft och smakfri mat. Jag hoppas verkligen att maten sedan mitt besök fått bättre kryddning och att matens smaklöshet var en engångsföreteelse, tyvärr tror jag inte det, men låter mig gärna övertygas om motsatsen...

Vid ett annat besök på ett äldreboende på Gotland (2005)berättade personalen om sitt tillagningskök, där de äldre inte längre fick komma in och där fick inte ens lagas en egen sås enligt nya miljö- och hälsoskyddsregler. Köket hade byggts om så att istället för en tidigare öppen planlösning där de äldre kunde se personalen och också hjälpa till med dukning och bakning, var köksavdelningen bakom en vägg. Jag skulle önska att matfrågan för äldre åter hamnade på tapeten och att såser, bullar och kakor åter skulle få ordnas i de egna tillagningsköken på boendena, där väggar rivs och de boende får vara i sitt egna kök.

Det behövs en ny äldrematsrevolution som går längre än ytliga tapetuttalanden, en matrevolution som går rakt in i kaklet och där äldrekostexperter tillsammans med sunt förnuft och mänsklig omtanke finge krydda maten framöver!!!