Samhället ska inte lura in människor i skuldfällor!

Eller Välkommen till Sverige ! - med armbågen

För ett par år sedan besökte jag Medborgarkontoret i Fittja. Eftersom jag satt med i riksdagens lagutskott var givetvis skuldhantering en av frågorna jag hade med mig dit. Det jag fick höra skrämde mig rejält.

Nysvenska familjeförsörjare som hamnat i en skuldfälla för att de lockats att starta eget företag fanns flera exempel på. Den som kommit till Sverige var givetvis extra lättlurad in i småföretagarfällan. När det gick trögt att bli anställd, kanske p g a språksvårigheter, men trist nog för de flesta, säkert mer av fördomar som bromsklossar, fick den arbetslöse veta att denne kunde få ett ”starta-eget-bidrag” och generösa lånevillkor för ett uppstarts-kapital. Med drömmen för ögonen att klara sin och familjens försörjning på egna ben slängde sig den arbetslöse ut i småföretagarbranschen.

De flesta infödda svenskar VET att egenföretagande med svenska företagsregler, blankett ifylleri-tosseri, märkliga moms och övriga skatteregler, det näst intill obefintliga socialförsäkringsskyddet och dessutom riskerandet av den egna ekonomin, fungerar mycket avskräckande för prövandet av egna idéer.

Men i andra länder är det inte lika ouppskattat med egenföretagande och varför skulle Sverige hälsa mig välkommen med armbågen? Klart att man vill mig väl!?

Efter en liten tids egenföretagande tar drömmen slut och verkligheten vid. När räkningar och blanketter dimper ner i brevlådan är det bara att hoppas att den nysvenske inte gått och köpt bostadsrätt också…

Just i Norsborg-, Fittja- och Hallunda-, Albyområdena har många hyresrätter blivit bostadsrätter. För dem som det går bra för är detta jättebra, men när värdet på bostadsrätten stigit blir denna också ett kapital som kan frigöras när skulderna hopas. Detta är alltså en slags försäkring som när den tagits ut blir en än värre problematik. Vem kan få en hyresrätt när den är på ruinens brant och hamnat hos kronofogden? Som arbetslös?

Fittjas medborgarkontor berättar vidare om att Botkyrkabyggen inte heller tar emot ”prickade” hyresgäster. Provisoriska bostäder runt om i länet ordnades alltså till familjer med barn. Barn som får svårt att gå kvar i sin skolan, mister sina kamrater och lider i familjens skuldsatta och pressade situation.

Tragedier! Katastrofer!
Nu talas mycket om friheten att äga sin egen bostad. Det talas om generösa erbjudanden till hyresgäster att få köpa sin egen lägenhet, det talas om förmånliga lån för dem som har svårt att gå via vanlig bank och jag kan inte annat än oroas för dem som på detta sätt ”luras in i skuldfällan och blir mottagen i Sverige med armbågen”.

På allvar måste funderas över utförsäljningarnas/ombildningarnas avigsidor. Och ärligt talat måste även hyresgästernas situation i de nya bostadsrättsområdena seriöst uppmärksammas.

Vem vågar ta i denna heta potatis?!

Ps Jag anser vidare att våra småföretagarregler verkligen borde förändras. Det borde inte vara så oförmånligt och farligt att bli egen-företagare som det fortfarande är i Sverige, både för infödda svenskar och nya. Vårt socialförsäkringssystem borde också förändras så att det blir ett fungerande skydd även för bostadsrätts- och villainnehavare, för småföretagare, innovatörer och studerande, som tillfälligt kan hamna i en krissituation. Vi måste få in mer flexibilitet och mer medmänsklighet i myndigheternas bemötande av dem som försöker göra sitt bästa för att bidra till samhället och tillväxten. Utan dessa förändringar hamnar vi i en ond spiral av allt färre som vågar pröva sina idéer av rädsla att inte bara misslyckas för egen del, utan för hela sin familjs och barnens del också.

En ny folkpartisång

Jag hade bestämt mig innan landsmötet för att inte gå upp och sjunga i min plädering för en ny partisång. Men efter att två personer yrkat bifall till min motion om ny partisång och efter att flera önskat höra den, bestämde jag mig för att "bjuda på det".

Under organisationsavsnittet på lördagen gick jag alltså upp i talarstolen och till min förvåning satt folkpartisterna där med förväntansfulla leenden. Så började jag sjunga, i mina öron lät det hur falskt som helst och hjärtat slog hårt. När jag började klappa för att hålla takten hängde publiken snabbt med och när jag var färdig blev det en varm applåd och busvisslingar. Jag bjöd på mig själv, och det fungerade. Som tack för applåden kastade jag en slängkyss ut till mina fina liberala vänner, deras reaktion var min vinst denna dag.

Jag har länge jobbat med medlemsvård internt i folkpartiet. Jag tycker att det är viktigt att ta tillvara olika personers kompetens och få dem att känna sig precis lika värdefulla som de är. Ett parti eller organisation blir inget utan var och en medlem. Vi kan aldrig gå framåt utan delaktighet hos många.

Därför älskar jag våra stora möten. Det är så roligt att träffa alla dessa goa människor, alla dessa idérika och varma medmänniskor.

Denna gång var inte annorlunda. Mitt budskap med att framföra sången var, "våga bjuda på dig själv". Det är en farlig uppmaning eftersom det inte alltid uppskattas eller premieras, men en nödvändig uppmaning eftersom rädslan att göra bort sig är så stark och hämmande. För att våga vara kreativ och konstruktiv, nytänkande och pionjär måste man våga låta människor le eller rentav skratta, ibland med och ibland åt. Det gör ingenting. Vi är bara människor, allihop.

Sedan finns meningsskiljaktigheter, brinnande engagemang och ibland ilska och frustration. Hat och kärlek ligger nära varandra och i krig och partipolitik verkar det mesta tillåtas. Ibland glömmer vi att skilja på sak och person, ibland glömmer vi att respektera varandra. Vi måste ständigt jobba med att höja taket internt, få en tillåtande och respekterande ton i våra debatter. Fult spel och "knivhugg i ryggen" borde förpassas till en svunnen tid, inte sjungandet.

Det som gör att jag tror att Jan Björklund kommer att kunna vara en bra ledare för folkpartiet liberalerna är just hans förmåga att se andra människor. Den strävan behöver vi alla tänka på. Om vi ser varandra, om vi verkligen ser varandra, olikheter, likheter - då får vi en fin och växande gemenskap. När vi mår bra internt strålar det om oss och vårt budskap blir ett med vårt sätt att vara.

De som mår bra är naturligt glada och det är vinnande.

Folkpartiets landsmöte 2007

Snart ska jag ge mig iväg till Västerås där folkpartiets landsmöte äger rum i dagarna 4. Förrutom att välja ny partiledare ska ombuden ta ställning till en massa motioner och partistyrelsens förslag till hantering av dessa. Några av motionerna är mina.

Jag har motionerat om de äldres situation (främst de äldres psykiska hälsa)och samtidigt om den viktiga emotionella kompetensen hos omsorgspersonalen, som ständigt tas för given och underskattas. Med i denna motion finns också kravet på att talsvars-servicen alltid måste ha ett alternativ, en människa som svarar i andra änden när man ringer. (Om detta finns på denna blogg en egen artikel)

Vidare har jag tillsammans med kollegan Bengt Eliasson motionerat om säkerhetstänkandet i vården, att det alltid kan ske misstag när människor är inblandade,men att det inte ska vara sjuksköterskan eller läkaren som hängs ut utan systemet som ifrågasätts istället. Flyget fungerar så redan idag och det skulle öka tryggheten för både patienter och personal om motsvarande fick gälla i vården.

Sedan har jag motionerat om nollvision för självmord, en fråga som jag drivit länge och med gott resultat. Visionen ska ses som ett inriktningsmål, där flera aktörer håller visionen levande och samverkar för att rädda fler liv. Samhället kan inte sitta passivt när nästan 1 500 människoliv förloras varje år. Var och en av dessa förlorade medmänniskor har också nära och kära som både fått lida före och efter att deras kära tagit sitt liv. Jag vet att nollvisionen är viktig, inte bara för dem som mår dåligt psykiskt utan även för dem som kämpar för att orka leva vidare när de mist någon. Det alla säger som jag mött är "Jag vill inte att detta ska drabba någon mer! Vi måste alla hjälpas åt att se, höra och bekräfta varandra. Den som mår riktigt dåligt psykiskt måste få professionell vård och inte nekas hjälp eller få vänta i kö"

Jag har också motionerat om att folkpartiet i sitt partiprogram bör ställa sig positiva till en utveckling av barnomsorgen så att "normal" öppettid/arbetstid inte inte får låsningseffekter. Idag är det få kommuner som erbjuder barnomsorg på andra tider än kontorstider, samtidigt går samhället mot fler dygnetsrunt-serviceyrken och inom flera yrken är arbetstiderna oftast utanför kontorstid, tex gäller detta för kulturarbetare och vårdpersonal m fl. Tänk om våra äldreboenden skulle stänga 17.30 på kvällarna?!

Min sista motion handlar om att jag tycker att en ny partisång vore kul. Jag vill inte sjunga "We shall overcome" eller "Bättre och bättre dag för dag" när vi får lust att sjunga tillsammans, vilket f ö händer oftare än partistyrelsen verkar vilja medge. Egentligen tycker jag att vi borde ha flera partisånger eftersom sång skapar glädje, samhörighet och kreativitet. Ett gott skratt förlänger dessutom livet, brukar man ju säga, och om min sång får någon att le har jag alltså vunnit oavsett landsmötesbeslut.