torsdag 19 april 2012

Att vara motströms ibland, innan det vänder och även om det aldrig vänder

Har du någon gång kommit på och framfört en ide utan att få igenom den? Har du någon gång stött ett förslag som du på förhand visste skulle bli nerröstat? Grattis, du har varit med och påverkat idéutvecklingen i vårt parti, du har skickat den viktiga signalen till andra att i en demokrati finns frihet att uttrycka eller stå för även impopulära åsikter. 
Jag känner många som har blivit tillplattade för sina förslag. Vissa av dem har försvunnit till andra partier, andra har tystnat men några orkar fortfarande stå upp för det de tror på. Det här med att visa intolerans eller ignorera den som vågar komma med en egen ide är dubbelimproduktivt. Och ingen vinner på det!
Tolerans och generositet kräver mod, det modet har vi i folkpartiet - att stå upp för och försvara även den lilla eller annorlunda rösten. Åsikts-och yttrandefrihet måste försvaras med handling. 

Jag kämpade länge ensam för att vårt parti skulle anta en nollvision för självmord. Den motvind jag mötte var mycket stark och motvinden var störst i folkpartiet, gång på gång förlorade jag omröstningar. Men så plötsligt en dag vände det... Idag låter det annorlunda och jag är glad att jag inte gav upp. Jag var dock ingen hjälte då utan bara oerhört envis och brinnande engagerad. Med en sådan rustning klarar man vilka motvindar som helst.
I efterhand kan jag dock se att min kamp skulle kunna inspirera och kanske i viss mån stärka andra.
Många idéer jag haft har jag fått igenom utan hårda kamper, många har visat sig dela mina tankar men det har jag inte vetat säkert innan. Jag lägger handen på hjärtat och bestämmer mig, jag lyfter inte fingret i luften för att kolla vinden...innan. Ibland har jag också övergivit min egen åsikt för att jag mött goda motargument. Det är spännande med debatter-oftast härligt  med mänskliga möten- där respekten behållits. 

Hur många goda idéer har inte lyssnats på under åren och förtvinat? Hur många frihetskämpande liberaler har vi förbisett? Alla idéer borde mottas med respekt. Vissa idéer kan avfärdas pga sin sakliga ovettighet, men de flesta förtjänar åtminstone ett värdigt motstånd. 

Men det är själva idéen som ska ha motståndet, inte människan bakom idéen. Att få argumentera hårt är en utmaning och bara kul när man verkligen tror på något. Är vi verkligen så rädda för innovatörer att vi inte klarar en respektfull debatt? Inte vågar låta dessa självständiga entreprenörer utveckla sina tankar i en lyssnande gemenskap? 

Förrutom att man riskerar att för lång tid ha tystat en idekläckare skickas signalen till andra att man inte ska driva en annan uppfattning och våga göra sin röst hörd, om man inte är säker på vart vinden kommer att blåsa. 
Det är i en sådan miljö idetorkan blir som värst och opinionssiffrorna fortsätter dala. Och de nya idéerna lyser med sin frånvaro. Demokratin urholkas och ett frihets-,förändrings- och idéburetparti riskerar att förtvina. 

Den dubbla improduktiviteten är det största hotet mot demokratin för det föder en stor, tyst och missnöjd massa som inte längre skulle våga stå upp för varandras åsiktsfrihet- de har redan förlorat sin röst och orkar inte reagera på uppenbar misshandel av en människa- istället är de vana att ingå i massan som alltid "följer dit vinden blåser". Osäkra människor vågar mindre.

Så återigen tack till dig som vågar bli nerröstad, du är en hjälte, en vinnare på sikt och en förebild för andra idekläckare och frihetskämpande liberaler! Och tänk på att du har stöd bland många av dem som tystnat, som funderar på att återigen våga stå för en egen linje och höja sin röst för ett vinnande idédebattklimat och justare tag.

Inga kommentarer: