Nollvision för självmord

Stockholm och Halland var de första landstingen att anta nollvision för självmord
Nu finns nollvisionen med i regeringens Folkhälsoproposition, inriktningsmålet är alltså: att hela Sverige ska leva och dessutom må bra psykiskt!

Främst handlar det om att stärka den psykiska hälsan så att färre väljer att ta sitt liv när kriser inträffar i livet. Det finns flera evidensbaserade metoder både för stärkande av den psykiska hälsan och arbetet med självmordsprevention, dessa bör börja användas mer. Det finns också nationella riktlinjer för vård av suicidala barn och ungdomar med familjer som behöver användas i de verksamheter som möter dessa grupper. Det finns stödmaterial i att förebygga självmord och självmordsförsök hos skolelever för lärare och annan skolpersonal som tagits fram av WHO och anpassats till svenska förhållanden. Positiva exempel finns att hämta från flera olika former av interventioner, t ex psykosocialt stöd till äldre med telefonkontakt eller samverkan mellan Banverket och SOS-alarm när någon hotar att ta sitt liv genom att gå ut framför ett tåg, insatser för att öka allmänläkarnas kunskaper om depressionssymptom, ökad säkerhet vid broar med högre stängsel- alla vilka visat sig ge mycket positiva effekter.

Det är idag allt fler som öppet vågar prata om sin psykiska hälsa och ohälsa, men samtidigt finns många tabun kvar. Rädslan för att bli betraktad som en "potentiellt våldsam" eller "svag" person får många, främst unga killar att ensamma bära sina mörka tankar. Men att vi människor tänker på döden som en utväg när livet pressar på är vare sig ovanligt eller onaturligt.

Det är pressen som måste lätta, inte livet som måste ta slut, men ibland behöver vi hjälp att se alternativen.

Första steget är att våga ta steget och prata med någon. Det kan vara vem som helst som man har förtroende för, en förälder, ett syskon, en vän, en lärare, en kurator, en skolsköterska, en läkare, en arbetskamrat- det viktiga är då att den som får förtroendet lyssnar och vet var hjälp/stöd finns att få. Denna baskunskap är som en slags "första hjälpen för själen" eller som "psykisk livräddning".
Drygt 1 400 människor tar sitt liv varje år i Sverige, det är katastrofala siffror som snabbt kan jämföras med Estoniakatastrofen som krävde 852 människoliv eller tsunamikatastrofen som krävde 543 svenskars liv.

1 400 människor, varje år. Och ändå talas så lite om detta.

Varje förlorat liv är en katastrof i sig, därför är en nollvision för självmord ett nödvändigt strävansmål, en viktig signal om att vi inte ska överge någon. Alliansregeringen står nu bakom nollvisionen och i Stockholms läns landsting och i Hallands landsting har visionen redan antagits. Nu handlar det om att ge visionen ett verkligt innehåll för att stärka den psykiska hälsan och då finns NASP, (Nationell prevention av suicid och psykiskohälsa vid Karolinska institutet och Stockholms läns landstingscentrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa), som kunskapsbas. Västsvenska nätverket för suicidprevention, baserat i Göteborg, arbetar med att ge utbildningar i suicidprevention till olika målgrupper som möter personer som förlorat lusten att leva, bra utbildningsmaterial finns hos dem som tagits fram tillsammans med bla SPES, anhörigförening för dem som förlorat någon i suicid.

Socialstyrelsens lägesrapport 2006 för folkhälsan beskriver: "Mest oroväckande är att unga kvinnor i åldrarna 15 till 24 år har fortsatt ogynnsam utveckling av sitt psykiska välbefinnande. Andelarna som i intervjuer uppger såväl lätta som svåra besvär av ängslan, oro eller ångest har ökat sedan mitten av 1990-talet. De unga kvinnorna har under samma tidsperiod haft en ökande alkoholkonsumtion, alltmer vårdats för alkoholförgiftning och gjort självmordsförsök i ökande omfattning." Och den senaste Folkhälsorapporten 2007 säger att den psykiska ohälsan har minskat, men är fortfarande hög bland yngre kvinnor.
Suicid är också fortfarande den vanligaste dödsorsaken för män i åldern 15-44 år.

Att krafttag behövs är således uppenbart! Det har den nuvarande regeringen tagit till sig Och…
om vi, var och en, gör det lilla men bästa vi kan, kan vi uträtta stordåd tillsammans.



Bengt Eliasson, landstingspolitiker (fp) med ansvar för psykiatrin i Halland

Mia Franzén, fd riksdagsledamot (fp), debattör och jurist