Idag är det Valborg. Snart kommer släktingarna och jag har dukat ett färgsprakande bord. Vi skulle kunna vara fler, det är flera som vi saknar, just i år, för första året.
Jag brukar alltid fyllas med vemod så här på Valborg. Elden som flammar, drömmar som går upp i rök...Det är märkligt hur påverkad jag blir av denna känsla. För egentligen eldar vi ju in våren, årstiden för hopp och spirande grödor!
Varför låter jag mig själv bli så nedstämd då? Kanske är det bra att stanna upp och begrunda, alla gåvor och stölder, alla lyckostunder och besvikelser, all saknad och all kärlek! Både tacksamhet och förundran, eftertänksamhet och beundran...
Ikväll ska jag ta mig den stunden, för imorgon ska jag åter brinna av engagemang och lust. Jag ska kosta på mig en stilla stund- för att smälta de isar som gärna blir kvar i sinnet. Svämmar det över må det vara hänt, det har ju varit ett helt otroligt år fram till nu och jag känner på mig att det kommer mera! När mycket brinner upp lämnas plats åt det nya, nya drömmar, nya stunder av lust och skratt.
Ikväll är det Valborg, inte en glad Valborg önskar jag dig eller mig, men en förtröstansfull...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar