Nollvisionen - från idé till handling

Med uppkavlade ärmar har jag kastat mig över det suicidpreventiva arbetet i västsverige, med stor lust och glädje. Det finns så mycket att göra och med den borgerliga regeringens nollvision för självmord följer en tuff agenda.
Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst, rik som fattig, gammal som ung, men en sak är säker risken för suicid eller andra typer av självskadande handlingar förstärks vid påverkan av alkohol och droger. Statens Folkhälsoinstitut har presenterat en rapport som just visar på sambandet mellan psykisk ohälsa och alkoholkonsumtion bland ungdomar . Den heter:”Psykisk ohälsa och alkoholkonsumtion – hur hänger det ihop?” Sammantaget visar rapporten att olika typer av psykisk ohälsa, både inåtvänd, utagerande samt självskadande beteende hänger samman med hög alkoholkonsumtion.
Huruvida man dricker för att man är deprimerad eller om man är deprimerad för att man dricker, rapporten visar att sambandet går i båda riktningar. Sannolikt förstärker riskfaktorerna även varandra, är ungdomar deprimerade så dricker de mer och blir mer deprimerade.
Alkoholen kan i sig leda till ett ökat självskadebeteende men kan också, tillsammans med exempelvis ångest och depression, ytterligare förstärka benägenheten att skada sig själv.
Rapporten visar att risken för självskada ökar med mellan två och fem gånger vid alkoholkonsumtion och depressionsrisken ökar med hela 50% vid hög alkoholkonsumtion.

Och så kom häromdagen ytterligare varningsrapporter om ökad narkotikaanvändning bland unga. Tidigare hade jag tyckt att bruket/missbruket var det stora och allvarliga i sig, men nu tänker jag annorlunda. Idag ställer jag mig frågan varför så många unga känner att de inte är lyckliga nog i sig själva, utan behöver berusningen för att förhöja livsglädjen? Och ovanpå detta riskhöjningen när känslorna förstärks och förvrids vid påverkan.

Det man känner livsavgörande efter några glas vin är oftast bortblåst redan nästa dag. Jag har lärt mig det nu, vid 37 år, men vad visste väl jag om det när jag var runt 20?

Under påverkan kan en person också göra stora omdömesmisstag, svåra att hantera och förlåta sig själv för. Unga drogade tjejer och killar lockas att göra saker de aldrig skulle ha gjort nyktra, det kan bli skador som de får leva med resten av livet. Och det är både onödigt och sorgligt.

Många unga drömmer om både rikedom och kändisskap. Men rikedom och kändisskap ger inte automatiskt lycka, se på Whitney Houston, Elvis, Ted Gärdestad m fl

De unga tampas med egna höga prestationskrav och en villrådighet inför framtiden. Denna kamp känns igen av de flesta som passerat tonåren, men den är som en slags födsloångest som ska tas på allvar. Det är ett stadium i livet att genomleva och överleva, olika svårt för olika personer. Vi är unika och kan också känna oss väldigt ensamma och utanför i denna livskamp.

Men att tro att den egna upplevda verkligheten är den enda verkligheten är den största villfarelsen. Vi känner oss fram och kastas mellan olika känslor, alla värda att tas på allvar. Att vara människa handlar också om att lära känna sig själv och parera sina risker för känslokast och känslomässiga olycksfall. Samtidigt är det viktigt att våga tänka, känna och tala om det som både ger livet rikedom och sorg. Och den unges upplevelser är lika viktiga som den äldres, här måste vi bli bättre på att våga möta varandra.
Professor Jan Beskow arbetar intensivt med bl a olycksfallsteorin och trycker hårt på just att ett suicid oftast inte har en enda orsak utan kommer den stund ett flertal riskfaktorer olyckligtvis sammanfaller och känslorna kommer överraskande starka, överväldigande och svåra att själv bemästra.
Efter 1600 års tabuering av suicidalitet har vi vuxna svårt att hitta språket. Vi har inte fått lära oss att prata om sånt´ , sånt´ talar man inte om, det har gömts och täckts över med bristfälliga lögner och tystnad. Suicidalitet är starkt förknippat med skam och skuld så när vi möter dessa tankar hos våra unga blir vi så rädda att vi gärna flyr. Men i detta fall skulle jag vilja ge rådet att stanna kvar och försöka främst lyssna, dvs bättre stanna och ”illa fäkta”, än fly i skräck och sedan få leva vidare med skräcken.
Den suicidpreventiva dagen är den 10 september, runt om ordnas föreläsningar, minnesstunder och andra arrangemang som du kan närvara vid. I Göteborg ordnas en utbildningsdag med föreläsningar, musik och konst i Domkyrkan. Musik av Ted Gärdestad kommer att spelas, ett av alla dessa förlorade liv i suicid. I Stockholm ordnas föreläsningar där vår Birgitta Rydberg också deltar. Låt oss hjälpas åt i kampen för att rädda liv, du är livsviktig!

Mia Franzén, då: riksdagsledamot och drivande av nollvisionen och en återupprustad skolhälsovård, nu: utbildningssamordnare för Suicidprevention i Väst