Anhörigvårdare-anförande från riksdagen

Anhörigvård
Anf. 24 MIA FRANZÉN (fp):
Fru talman! Vänner! Julen närmar sig. Det är ju kärlekens och familjens stora högtid. Vad passar då bättre än att i dag prata om anhörigvårdare?
Jag vill börja med en sång, en omgjord textrad från Mauro Scoccos sång Till Dom Ensamma. Den här gången rör det sig om anhörigvårdarna. Det här är ett anförande till alla de anhörigvårdare som inte har någon som frågar hur det är.
Just nu, i denna stund, gråter en förtvivlad, vanmäktig make tyst på toaletten. En mamma söker i denna stund förtvivlat sin deprimerade dotter som just har kommit hem med en karta antidepressiva tabletter, och hon har varit på akuten tidigare.
Vårdplats efter vårdplats läggs ned över hela Sverige. Det som var menat att ge sjuka mer valfrihet och frihet att leva så normalt som möjligt har blivit många anhörigvårdares ofrihet. Socialdemokraterna hävdar att vi har ett solidariskt trygghetssystem, och vi tror, eller har åtminstone trott, att vi ska få hjälp när vi blir sjuka eller när någon anhörig drabbas av sjukdom. Men den bluffen vill jag nu ta hål på, precis som när jag nu sticker hål i den här ballongen.
Det är inte sjukvårdspersonalens fel. De gör allt de förmår när socialdemokratin sviker. De går på knäna. De har långa sjukskrivningsperioder, och flest är långtidssjukskrivna inom vården. Det är lika absurt som naturligt. Socialdemokraterna är antingen ovilliga eller oförmögna att se till att få fart på Sverige och företagandet. Därför sinar kassorna, och valfläsket luktar vidbränt. Men anhörigvårdarna då? Ja, de riskerar att glömmas även i valtider.
Men jag vill att ni, alla anhörigvårdare, ni som vårdar eller har vårdat i hemmen, som på hel- eller deltid bekymrar er över någon som står er nära som mår dåligt och som vården i dag inte hjälper, visar er. Ta en säkerhetsnål, en vanlig, enkel säkerhetsnål, och fäst den på ett synligt ställe, och visa att vi faktiskt är många! Kanske vaknar då regeringen Persson. Kanske frågar då någon er hur ni har det, och väntar på det verkliga svaret. Kanske får även ni ett offentligt ”ursäkta” eller ett ärligt menat ”förlåt”. Hur många är ni?