Motion 2005/06:N306 Näringslivstillväxt, entreprenören, företagandet och de kreativa affärsidéerna

Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ta fram ett åtgärdspaket för ökat entreprenörskap och nyföretagande, ökad tillväxt och fler småföretag genom att tillsätta en utredningsgrupp med representanter från näringsliv och offentlig förvaltning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att det behövs forskning kring förutsättningarna för nyföretagande och hur samhället som helhet bäst skapar förutsättningar för människors egen idérikedom, kreativitet och nyskapande att blomstra.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att se över de ekonomiska villkoren för den nye företagaren i syfte att i stegrande grad växla från bidragsberoende till egen försörjning. 1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att se över och föreslå åtgärder för att stärka företagarens socialförsäkringsskydd, i syfte att förhindra att ett företag tvingas läggas ned på grund av en privatekonomisk tillfällig kris och för att fler ”svarta” jobb skall bli ”vita”.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att arbetsgivarens ansvar vid sjukskrivning bör ses över för att inte i sig bli ett hinder för expansion och nyanställningar samt i syfte att bättre ta till vara den som varit sjukskriven men vill försöka återgå i arbete.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att låta utreda förutsättningarna för att införa en regel vid uttagande av skatter och avgifter som innebär att staten inte i förskott tar ut avgift eller skatt på en framtida ponerad intäkt.1
1Yrkandena 3 och 6 hänvisade till SkU.
2Yrkandena 4 och 5 hänvisade till SfU.
Resursslöseri
Istället för att kasta bort flera miljarder på ”osäkert” nyföretagande och entreprenörskap borde regeringen fundera över definitionen av ord som entreprenörskap, nyföretagande och småföretagande. Det behövs också forskning kring förutsättningarna för nyföretagande och hur samhället som helhet bäst skapar förutsättningar för människors egen idérikedom, kreativitet och nyskapande att blomstra.
”Entreprenörer lyser med sin frånvaro i budgetpropositionen”, skriver Svenskt Näringsliv om budgetpropositionen 2005, liksom ord som industri, forskning och utveckling. Vinnova nämns dock. Samtidigt för småföretagaren en knapp och av staten motarbetad tillvaro och finner inte heller i årets budgetproposition någon lösning på eller något hopp för sin tillväxtproblematik. Man talar i propositionen om de stora bolagen och industrin. De stora bolagen, koncernerna, som för övrigt redan är utlandsägda, skattebefriade och vars ägare undantagits från den svenska beskattningen.
I 2005 års budgetproposition nämns ytterligare fler ”polisiära” resurser till myndigheter vars uppgift är att ”jaga skattesmitare”, d.v.s. bl.a. småföretagare (då de stora redan flytt), de småföretagare som redan nu inte har någon möjlighet att få ett ord sagt eller ett möte ordnat med finansiärer eller banker för expansion. Ingen vågar tro på dem eller investera. Riskkapitalisterna, de smarta och vinstinriktade affärsmännen, vill mena att de kan få fram fler företag om ekonomiska resurser tillsätts.
Men istället för att förlita sig på riskkapitalisterna är det dags för eftertanke omgående! Det är dags att samlas och se, höra och bekräfta varandra. Det är dags för staten att vara ödmjuk och bjuda in näringslivet och säga ”Vi fixar inte detta själva, snälla hjälp oss”. Det är dags att staten slutar att såga av den gren som både staten själv och hela vårt trygghetssystem vilar på. Vi kan inte ständigt bita den hand som föder oss om vi vill få ett samhälle som fungerar och skapar tillväxt.
Genom att utgå från aktuella ”småföretags-case” kan småföretagarrepresentanter själva tillsammans med staten utreda vad vi menar med ny- och småföretagande; varför ökad företagsamhet är nödvändig för Sverige, vilka regelverk och lagar som är nödvändiga att förändra, vilka inbyggda hinder som finns, vilka nya samverkansmöjligheter som ännu ej prövats – allt detta som ett åtgärdspaket för ökat entreprenörskap och nyföretagande, ökad tillväxt och fler småföretag. I dessa beslut måste hänsyn tas till helheten framför värnandet av tidigare cementerade hierarkier och låsningar i olika roller. Förslagsvis skulle för detta ändamål en utredningsgrupp som består av representanter från alla samhällets skikt, tillsättas omgående. Näringslivsrepresentationen bör vara 60 procent och stat, kommuner och landsting samt myndigheter 40 procent.
Idag måste uppfinningsrikedomen blomstra inom näringslivet för att hitta vägar att starta och överleva som företag. Detta för att livsnäringen skall blomstra och välfärden skall kunna bibehållas.
Var och en av statens alla myndigheter hittar på nya kreativa sätt att ”hämta hem” sina egna utgifter men det verkar inte finnas någon bland dem som tar ansvar för helheten. Nya indrivare hos Skatteverket, med akademisk utbildning och med en oerhört paragrafstyrd och från empatin frånkopplad arbetsuppgift, försöker panikartat ”hitta på” nya inkomstmöjligheter för en alltmer kostsam, skuldsatt och nedtyngd administration. Företagaren flyr eller går under i Sverige, Moder Svea förblöder, men vem skall våga säga sanningen och se orsakssambandet?
I grunden måste vi medborgare nu sätta vårt hopp till det fina ordspråket ”sanningen gör oss människor fria”. Fria att ta tag i problemen och djärva nog att förändra det som måste förändras.
Dagens verklighet försätter människan och näringslivet i en oerhört svår situation där hon nu känner sig tvungen att ”fly landet” för att överleva. Kvar blir dock de mindre och färre företagare som blir alltmer sällsynta och jagade villebråd, med risken att bli uppätna av den inkomstutsvultna staten och offentliga sektorn. På de jagade företagarna läggs oerhört stora administrativa och skattemässiga kostnader.
Ytterst handlar det, såväl i småföretagen som ute på myndigheter, om enkla, underbara människor som vägrar att ge upp hoppet om att kunna försörja sig själva och göra det de känner sig ämnade för på ett rättfärdigt och enligt regelboken riktigt sätt. Att få kunna använda sin personlighet och sina ärvda egenskaper och utveckla dem till en artists kreativitet inom just sin egen nisch. Var och en vill bidra till att skapa ett välmående land med välmående människor. Detta borde vara den ytterst mest viktiga politiska visionen: ”Sverige, med världens mest kreativa och välmående människor.”
Socialförsäkringsskyddet för en företagare är uruselt. Att gå från bidragsberoende eller anställning ut i den oskyddade företagsvärlden är ett stort och skrämmande steg. Därav får vi en växande ”svart” arbetsmarknad som dessutom belastar vårt socialförsäkringssystem utan att egentligen ha det verkliga behovet av stöd. Detta är ett stort hot mot alla dem som verkligen behöver stöd, till de svårt sjuka, de långtidsarbetslösa och det gröper ur ekonomin för skolor, förskolor och sjukvård.
Den som startar ett helt nytt företag på egna idéer och på egna ben har en stark vilja att bli självförsörjande och vinstgivande utan dröjsmål. Tyvärr tar det tid, kraft och tålamod samt idag ett större startkapital för att förverkliga en idé och göra den ekonomiskt hållbar. Två tomma händer och en fantastisk idé är inte lätt att börja med. Det borde alltså underlättas rejält för den som vill bli självförsörjande från ett bidragsberoende.
Stegvis kunde detta ske genom en omväxling från bidrag till egna inkomster, där skattebefrielse och kompletterande bidrag upp till existensminimum tillåts för den som vill fasa ut sitt bidragsberoende. Härvidlag måste också socialförsäkringsskyddet för företagare ses över och förstärkas så att ett företag inte tvingas avregistrera sig för att tillfälligt ekonomiskt bistånd skall kunna ges. En individuell bedömning och ett flexiblare och mer tillväxtvänligt socialförsäkringsskydd skulle snabbt få effekter för småföretagartillväxten.
Ett annat mycket problematiskt område är arbetsgivarens stora ekonomiska och sociala ansvar vid sjukskrivning. Detta ansvar måste omgående ses över eftersom det i sig hindrar expansion och nyanställning. Dessutom är detta ansvar direkt kopplat till de långtidssjukskrivnas möjligheter att göra återinträde på den privata arbetsmarknaden, både som egenföretagare och som anställd. Vem vågar anställa en direkt ekonomisk risk om det finns andra att välja? Det ökade arbetsgivaransvaret har blivit som en direkt uppmaning till diskriminering av en tidigare sjukskriven människa.
Ett sista och kanske det mest knepiga området rör statens iver att ta ut avgifter och skatter på ännu ej erhållna medel. Eftersom uttaget av avgifter och skatter berör fler än bara företagare och eftersom ett direkt införande av förbud mot ”förskottsuttag” kan få långtgående konsekvenser på ett flertal områden föreslås i denna motion enbart en utredning om förutsättningarna för införande av en dylik regel.
Stockholm den 27 september 2005
Mia Franzén (fp)