Helt rätt av Maria Larsson (kd)!

2007-06-05



Nu ? kommer nollvisionen för självmord!

När jag i riksdagen motionerade för en nollvision för självmord redan 2002 hade jag aldrig trott att kampen för denna skulle bli så seg och svår. "Det här är svåra frågor" sade många riksdagskollegor till mig och "vad bra att Du jobbar med dem", kom som ett naturligt tillägg.



De politiska journalisterna ansåg mig som okontroversiell och därmed massmedialt ointressant och inte undrar på det, i varje debatt LÄT det som om de andra höll med mig, hela tiden, men de flesta röstade mot nollvisionen. Så våren 2006 kom genombrottet. Samtliga allianspartierna ställde sig bakom nollvisionen för självmord. Nu har även folkhälsominister Maria Larsson uttalat sig positivt till en nollvision för självmord.


Med alliansen och Maria Larsson får vi nu se till att nollvisionen inte dröjer. Jag vet att signalvärdet av just denna vision skulle få sådant enormt genomslag. Jag vet också att SPES (Suicid-personers-efterlevande-stöd) nu gläds åt ministerns tydliga besked.


Larmrapporterna duggar tätt kring hur nedrustad psykiatrin är och hur dåligt det fungerar idag, vi förlorar mer än 1 200 medmänniskoliv varje år. Det saknas samtalsterapeuter, skolkuratorer, skolpsykologer, psykiatriker m fl, på flera håll i landet är bristen akut och mycket oroväckande. Rent av livshotande. Därför är det positivt att regeringen satsar ordentligt, 500 Mkr på psykiatrin, redan i år.


På flera plan måste vi börja arbeta med den diagnos som kostar tredjen mest utav diagnoser i västvärlden, depressioner(på första och andra plats ligger hjärtsjukdomar och kärlsjukdomar). Depressionerna kan obehandlade leda till suicidförsök och suicid, därför prioriteras dessa svårare tillstånd inom psykiatrin. Det innebär att andra patientgrupper, som likväl är i stort behov av hjälp, får träda åt sidan. Det blir som på akuten, mest akut går först, och väntetiderna blir därför mycket långa.



Vi i Sverige är inte förskonade från psykisk ohälsa och det krävs mer insatser än kommentaren "ryck upp dig". Nationellt centrum för suicidforskning och prevention, NASP, och Västsvenska nätverket för suicidprevention har flera forskningsrapporter och skrifter som skulle kunna vara steg i hjälp till självhjälp, för medmänniskor, för de olika omsorgernas personalgrupper, för skolpersonal, anhöriga och personer som själva börjar känna av depressiva signaler.



Vi måste bl a våga prata om livsfrågor, de svåra frågorna, om när själen gör ont, då kommer vi också bli bättre på att prata om bemötandefrågor, om vad som gör själen glad och får oss att må bra.



Alfons Åbergs farmor är så klok när hon ungefär uttrycker: "Man måste ha lite tråkiga dagar för att det ska bli riktigt roligt med de roliga dagarna". Enligt min mening finns inga samtalsämnen som är för svåra, de är bara ovana och vi behöver lära oss relationsspråket. Vi måste få verktyg att hjälpa oss själva, precis som att lära sig äta bättre, motionera och all jordens råd och rön på det fysiska hälsoområdet. Vi har sådana framstående forskare på den psykiska hälsosidan, de har kunskaperna, låt dem nu få förmedla dem så att vi på allvar kan stärka vår psykiska hälsa.

Mia