Vårt psykiska skyddsnät är som ett tilltrasslat garnnystan

Min son älskar att fingervirka. När han virkar sina garn i alla möjliga färger, blir resultatet som en liten garnkorv. Om man sträcker garnkorven på bredden framträder som ett nät. Det är så jag visualiserar nollvisionen för självmord.
Å andra sidan kommer min lille son ofta med sina garn när de trasslat ihop sig. Små och stora knutar har i virkningsivern bildats och det är ibland riktigt lurigt att trassla upp garnet igen.

Eftersom jag är envis som synden ger jag sällan upp, trots att svetten lackar och tålamodet prövas på vissa riktigt hårda knutar. Samtidigt blickar min son på mig med full tillförsikt och förtroende om min skicklighet som garnupptrasslare. Detta garntrassel är min bild av hur vårt psykiska skyddsnät fungerar idag.

En rad orsaker ligger bakom att så få hållbara skyddsnät existerar idag, trots god vilja, hos många av dem som jobbar med psykisk hälsa. Det som för den sjuke upplevs som ett och samma garn är egentligen en massa olika garn som tillsammans ska försöka fånga upp den sjuke, ge stöd, ge råd, ge hjälp och medmänsklig omtanke. Med full tillförsikt och förtroende blickar vi mot sjukvården/omsorgerna/skolan att de inte ska ge upp om någon, att de ska klara allt. Men… 1 500 personer tar i snitt sitt liv varje år. De har fallit genom varje maska, genom varje nät, glidit förbi alla knutar, rakt genom trasslet.

Tänk er en ensam garntråd. Den är ganska skör, den är framför allt väldigt tunn och den kan knappas fånga någon ensam, hur målmedveten, kompetent, välvillig och medmänsklig just denna tråd är.

Dels behövs fler garn. Många av de vackra färgerna har nedrustats under åren, många vårdplatser har tagits bort, skolhälsovården lever tynande och alternativa boendeformer är få. Det saknas psykiatriker, psykologer, kuratorer och samtalsterapeuter. Det satsas för lite på forskning och förebyggande åtgärder för psykisk hälsa. Människor vet inte vart de ska vända sig när själen gör ont och de som söker vård får ofta vänta alltför länge i vårdköer.

Depressionssjukdomar är västvärldens tredje största ekonomiska kostnad inom sjukvården. På första och andra plats ligger hjärtsjukdomar och kärlsjukdomar. Detta innebär att när garnet inte fungerar hamnar människor i kriser som de behöver professionell hjälp att lösa. Alla andra psykiatriska diagnoser trängs undan av de akut självmordsbenägna.

De som bara har de första tecknen på begynnande depression får vänta tills läget blir akut. Det är som att säga till den knivskurne på akuten att ”Vi väntar med att sy och plåstra tills du nästan förblött”. Så är läget just nu inom psykiatrin, det blir det mest akuta man jobbar med och man hinner knappt med ens det. Det gäller alltså att få ordning på alla garn, få in fler färger och så rusta sig med mer kunskaper kring de svåra samtalen, kring döden och livet, hur man kan förebygga och hur även det medmänskliga egna garnet kan vara med och hjälpa till att stärka den egna och andras psykiska hälsa.

Det handlar om alltifrån den psykiska arbetsmiljön, skolmiljön, familjebilden, sociala skyddsnätet, vårdcentraler, kyrkor, föreningsliv, äldreomsorg, psykiatrin, larmtjänsten, räddningsverket, polisen, media och TV-vanor, Internet och egentligen berör den psykiska hälsan alla som någon gång riskerar att möta en människa av kött och blod, en människa med ett skadat ben eller en värkande själ. I samverkan kan alla dessa garner bli ett nät som kan fånga upp långt fler än idag.

Mer samverkan kan rädda liv.

Mia