Hur mycket är en kvinnas liv värt?

Det var en gång en nämndeman och det var jag, ung och juridikstuderande. Det börjar ha gått några år sedan dess, men ett mål verkar jag aldrig kunna glömma. Det var en pappa som påstod att han försökt få liv i sin fru med elektricitet, efter att hon blivit livlös då han suttit ovanpå henne och hållit för munnen och näsan. Ett av de små barnen såg på.

Jag minns ännu mammans föräldrars och broderns reaktion av förtvivlan och ilska när pappan friades från mord… Hela mordåtalet föll i Tingsrätten på frågan hur planerat brottet var, där blev vi aldrig överrens i rätten. Jag menade att löst hängande, oskyddade och strömförande elkablar, inte skulle ha hängt ovanför en blöt diskbänk när små barn fanns i huset, om inte syftet med detta var just planering.

Mamman dog av elektricitet och inte av kvävning. Mamman hade fått så långvariga ”stötar” (flera minuter i sträck enligt rättsläkaren), att hon var helt uppgrillad inuti. Men pappan gick fri i Tingsrätten. Själva planeringsdelen som krävs för mord kunde inte styrkas. Fallet överklagades till Hovrätten där mannen först befanns skyldig till mord och barnen skulle få skadestånd på hela 25 000 kr vardera!( vi har en tradition i Sverige av låga skadestånd, av rädsla för att någon skall "sko sig",så ock i detta fall alltså)

Men sedan gick fallet över till Högsta domstolen som skickade tillbaka målet till Hovrätten och mannen dömdes slutligen bara för misshandel av "normalgraden" dvs inte ens grov, till 8 månaders fängelse, barnen fick inget skadestånd alls…

Jag mår fortfarande illa när jag tänker på barnen, på föräldrarna till mamman, syskon och vänner. Jag mår också illa över att det kan få gå till så här i en svensk rättsstat.

Även om det gått några år så är lagen oförändrad. Domstolen får bara döma utifrån åklagarens gärningsbeskrivning. Här hade åklagaren bara åtalat i Tingsrätten för mord och i gärningsbeskrivningen tagit upp planeringsdelen, och då får inte rätten döma för vållande till annans död, trots att detta brott har lägre straffskala. Ett annat problem är att målet aldrig kan tas upp igen eftersom en gång prövat får inte prövas igen, domen har då vunnit negativ rättskraft. Denne man/pappa kunde alltså inte bli åtalad för vållande efter att ha blivit frikänd från mord.

Domstolen, där även jag var med och dömde, hade bara två alternativ, fria helt eller fälla för mord. Att vår rättsstat har sådana processuella regler känns som sagt vidrigt. Vi måste få en förändring av dessa regler och även en möjlighet att utkräva ansvar av en ”felande” åklagare/stat. Åklagaren företräder det allmänna dvs staten och då borde det även finnas möjlighet för anhöriga/ombud för barnen att kräva staten på skadestånd i sådana här fall.

Jag mår som sagt fortfarande illa över detta mål och jag vill att regeringen ser till att se över dessa regler så att inte fler drabbas. Det känns otäckt att en man kan bringa sin fru om livet och gå helt fri från ansvar. Eftersom han snabbs avtjänade sitt straff, det mesta av de 8 månaderna åts upp av häktningstiden, har han säkert också ensam vårdnad om de barn som såg honom döda mamman.

Mia