När jag ser dig
kan jag se dig växa
när min blick finner din
försvinner din mörka skugga
och du träder in i det varma ljuset.
Du faller in i mina armar
som den törstande finner brunnen
och trots det vet jag
att det jag ger är blott en droppe.
Varför ger ingen annan
varför ser ingen det jag ser?
varför blir min famn så innerligt behövd?
Jag trodde att jag var liten
att jag var rädd i mitt mörker
men att se, den som är i skuggan,
träda fram i ljuset, in i min famn
det är en gåva, jag ödmjukt tar emot
från dig
du som inte, just nu, ser ditt värde.
När min blick finner din
försvinner din mörka skugga
och du tar med dig ljuset, in i mitt liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Mia, min kära "medmänniska" Vilka träffande ord det var för mig!Vi träffades på Stulen barndoms pressmötet.Jag tackar dig av hela mitt hjärta, för det arbete du gör för många! Att du verkligen är en "Medmänniska" av hela ditt hjärta Kommer du ihåg mig? Vi träffade varandra när det blev kaffe och tårta.Jag frågade om jag fick krama om dig då tipsade du mig om dikten.För mig är du en av mina återfunna själs-systrar!Våra hjärtan slår i samma takt. Tack för att du finns!! Kram ifrån Carina.
Skicka en kommentar