Försiktighet vid Omorganisationer mm

Motion 2003/04:Sf355 Ohälsofrågor
Motion till riksdagen
2003/04:Sf355
av Mia Franzén (fp)

Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hela den offentliga sektorn bör uppmanas till att erbjuda samtalsstöd till arbetstagarna när de går igenom livskriser som även påverkar dem i sitt arbete.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det behövs en definiering av sjukdomsdiagnoserna liksom att läkarunderlagen måste bli mer likvärdiga och informativa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ökad försiktighet under denna mandatperiod vad gäller stora omorganisationer så att vi inte omorganiserar fram fler långtidssjukskrivna.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjligheterna att arbeta deltid skall behållas för att valfrihet och flexibilitet skall kunna fungera inom offentlig sektor.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de kommun-, landstings- eller statsanställda som utsätts för stark psykisk påfrestning.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att försäkringskassan bör erbjuda rehabilitering även för dem med psykiska besvär.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den som är långtidssjukskriven på grund av av psykiska besvär och arbetslös.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över rutinerna för förtidspensioneringar, som utgår ifrån förslitningsskador och andra kroppsliga arbetshinder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stävja missbruk av socialförsäkringssystemet.
1 Yrkandena 1, 3-5 hänvisade till AU.
Sjukskriven – inte avskriven
För Lars-Åke Almquist, andre ordförande i Kommunal, är en god ledare tydlig, mogen, modig och lyhörd med stor självkännedom. ”När ledarskapet fungerar frigörs energi och resurser som i motsatta fallet går åt till att bearbeta ångest och olust. Där det goda ledarskapet finns råder trivsel, öppenhet och skratt. Grunden för gott ledarskap i offentlig sektor är en tydlig rollfördelning mellan politik, administration och verksamhet.” Almquist säger vidare: ”En förändring måste börja uppifrån. Det gäller att visa ägarintresset, sätta tydliga mål och se helhetsperspektivet.”
Helhetsperspektivet är det främst de folkvalda riksdagsledamöterna som bär huvudansvaret för och när Almquist talar om ”uppifrån” kan man knappast komma högre upp i den offentliga sektorn än till riksdagen. Det är därför av största vikt att riksdagen antar de olika förslag i denna motion som rör samtliga anställda i den offentliga sektorn.
Hjälp via företagshälsovården bör kunna ges även om ohälsan är mer hem och familjerelaterad än arbetsrelaterad. Kriser och svåra livssituationer påverkar arbetet. Att personalen mår bra, både hemma och på jobbet, ligger i arbetsgivarens intresse att se till. Detta har också största delen av det privata näringslivet och vissa större myndigheter, som t.ex. Tullen och Posten, insett och erbjuder därför t.ex. samtalsstöd eller terapi via företagshälsovården vid livskriser.
Stora delar av den offentliga sektorn och framförallt de kvinnodominerade arbetsplatserna har inte som policy att erbjuda samtalsstöd för annat än direkt jobbrelaterade problem. Samtidigt är det dessa arbetsplatser som har störst andel sjukskrivna p g a exempelvis stress, utbrändhet, depression, psykiska problem och andra mer diffusa diagnoser med psykologisk eller psykiatrisk botten.
Det är viktigt att stat, kommun och landsting arbetar mer aktivt med tidig upptäckt och stöd även när problemen den anställde har härrör sig främst till privatlivet.
Mindre stress och mer tid för omtanke!
Med individuella hälsoplaner, tid för reflektion och en levande diskussion om arbetsmiljöfrågor kan negativ stress och utbrändhet motverkas.
Virrvarr av begrepp
Det råder stor förvirring – för att inte säga kaos – vad gäller begrepp inom det psykiatriska området Bland allmänhet, kommun-, riks- och landstingspolitiker men även bland verksamma inom olika delar av sjukvården läggs olika betydelse i samma begrepp. Detta gör inventeringsförsök av resurser avdelade för långtidssjukskrivna med olika diagnoser med psykisk eller psykiatrisk botten svårkommunicerade och svårgripbara. Begreppsanvändningen behöver renodlas för ökad förståelse och färre missförstånd mellan framförallt försäkringskassan, arbetsgivaren och sjukvården men även mellan dessa olika aktörer och den sjukskrivne. Det behövs en definiering av sjukdomsdiagnostiseringen och läkarunderlagen måste bli mer likvärdiga och informativa.
Det behövs både hjärta och hjärna i vår samhällsservice
Sverige vill i olika sammanhang vara ett föregångsland, inte minst i förhållande till Europaunionen och detta är positivt, men då finns en hel del att ta tag i inom den offentliga sektorn. För att använda ett väl beprövat talesätt inom Folkpartiet: ”Det behövs både hjärta och hjärna i politiken.” Detta gäller även den offentliga sektorn som måste fungera eftersom ”människors hjärtan måste klara det hjärnan tänkt ut”.
Utgångspunkten måste vara att varje människa är unik och värdefull, oavsett kön, ålder, ursprung, sexuell läggning eller funktionshinder. Den som drabbats av sjukdom tappar inte heller sitt värde och har samma rätt att bli behandlad med respekt som den friske. Att vi solidariskt ansvarar för varandras hälso- och sjukvård via skatten ser vi som medmänskligt riktigt. Ingen ska behöva avstå vård av ekonomiska skäl eller betala höga försäkringspremier för att den drabbats hårt i livets hälsolotteri.
Mer motion och mindre stress
Framtidens vårdbehov ligger till stor del i förebyggande folkhälsoarbete, alltifrån att få in mer rörelse i ett alltmer stillasittande livsmönster till krav på hälsosam snabbmat och uppmuntran från arbetsgivare till avstressningsåtgärder. Människor kommer att kräva mer av vården eftersom medellivslängden och medvetenheten ökar om att det finns hjälp att få i livets olika skeden. Lättillgänglig kvalitetsvård med snabb service och ett mänskligt bemötande, vård som krävs av människor som vet att de är värdefulla, genom hela livet.
Varje anställd i offentlig sektor är värdefull och måste få känna detta i sitt arbete.
Den som får känna sig behövd och värdefull sprider vidare denna känsla till sin omgivning och arbetskollegor. Uttrycken ”ingen är oersättlig” och ”alla är utbytbara” måste därför bannlysas ur all offentlig verksamhet. Arbetsledare, arbetskamrater och politiker måste istället utveckla olika former att visa uppskattning, ta tillvara kraften hos de anställda, något som är helt avgörande för arbetet med personalpolitiska åtgärder. Grunden för detta viktiga arbete måste få ta sin utgångspunkt i att varje anställd är värdefull och behövd.
Ta tillvara kraften i den kvinnodominerade vården!
Vårdsektorn är kvinnodominerad, därav finns vid sidan av hög utbildningsnivå och professionell kompetens även en, jämfört med de flesta andra yrkeskategorier, en hög nivå av social och känslomässig kompetens, EQ. Detta är vårdsektorns stora styrka och en kraft måste spridas även till andra yrkeskategorier. Former för att låta vårdens värden och extra höga EQ sprida sig ut i samhället måste utvecklas.
Minska stressen i offentlig sektor och minimera riskerna för ”utbrändhet”
I individuella utvecklingssamtal med personalen ska arbetet belysas ur de 6 dimensioner som Maslachs och Leiter menar ligger till grund för en god arbetsmiljö (se nedan). All offentliganställd personal ska kunna kräva en god arbetsmiljö, men för detta krävs att ”den goda arbetsmiljöns” förutsättningar diskuteras/belyses enskilt och i grupp på arbetsplatsen och att teamet arbetar aktivt med en förstärkning av denna. På detta sätt kan man förebygga och tidigt upptäcka risken för ”utbrändhet” hos personalen.
Hälsoombud borde varje anställd kunna vara och utbildas till. Det finns inte en allena saliggörande lösning som kan appliceras på alla. Varje individ är unik och har olika förutsättningar och drivkrafter som avgör hur arbetsmiljön uppfattas, både den fysiska och den psykosociala. Det är därför viktigt att var och en är uppmärksam på sin egen hälsa och att varje arbetsplats låter diskussionen kring arbetsmiljöfrågor vara levande och konstruktiv. Forskning kring kvinnors och mäns hälsa, både fysisk och mental, är viktigt för det förebyggande arbetet mot ohälsa.
Hälsofrämjande arbetsplatser
Förutom en god arbetsorganisation och hälsosam psykisk arbetsmiljö bör man även arbeta aktivt för en hälsosam fysisk arbetsmiljö, inklusive friskvård och motion. Förbättrade luncher med mer näring och mindre fett, motion eller träning på arbetstid, uppmuntran av promenader eller cykling till jobbet, iordningställande av träningslokal på arbetsplatsen eller subventionerad träning hos utomstående träningsarrangörer, tillgång till sjukgymnast för personalen, projekt för rökfria arbetsplatser, utbildning och samtal kring stresshantering, förebyggande arbete mot hjärt- och kärlsjukdomar samt benskörhet, inom hälsoområdet finns massor att göra. Ett övergripande sätt att uppmuntra till friskvårdsarbete är att införa hälsodiplom. Ett bra exempel finns på Norrtälje sjukhus.
Arbetsglädje
Folkhälsoarbetet har oftast präglats av olust istället för lust. Det har varit fokuserat mer på problem än på glädje. Men upplevelse av glädje och engagemang är en friskfaktor i sig. Att skratta, att känna glädje är en viktig jordmån för en god hälsa. Glädjen på en arbetsplats, i en utbildning eller ett nätverk, är en källa till kreativitet. I skrattet kan goda idéer kläckas, eftersom det blir en tillåtande stämning. Ett flertal forskare menar att humor, upplevd hälsa och livstillfredställelse hör ihop.
Något stort i det lilla
Eva Fernvall, Vårdförbundets ordförande, talar om att småskalighet bidrar till närhet och begriplighet. ”Privat driven verksamhet är småskalig. Det tror jag är viktigt för våra medborgare och för dem som arbetar där. Småskaligt är genomskinligt, och man förstår verksamheten. Det är omöjligt i landstinget idag. Det är så många nivåer och bara några få förstår hur organisationen fungerar. Det skapar en brist på tillit och en misstro mot systemet som bäddar för oklarhet, myter och informella maktstrukturer.”
Eva Fernvall talar om sjukvården ovan, men hennes funderingar kan lätt appliceras på all verksamhet i offentlig och storskalig verksamhet. Fördelen med det småskaliga bör beaktas när man titta på olika omorganisationer i den offentliga sektorn där sammanslagningar och centralisering är ledorden. Som exempel vill jag nämna särskilt:
Sammanslagning av olika tingsrätter
Tankarna kring ett förstatligande av försäkringskassorna
Omorganisation av tullverksamheten
Nedläggning av psykakuten på Huddinge universitetssjukhus
Centraliseringsivern är stor i den socialdemokratiska regeringen, vilket ur personalsynpunkt innebär stora påfrestningar som äventyrar deras hälsa och välbefinnande på jobbet.
Det liberala alternativet till centralisering är decentralisering
Centralisering eller decentralisering, det viktiga nu är att vi inte omorganiserar fram fler långtidssjukskrivna när vi står inför en historiskt stor utmaning: Hur ska vi istället se till att öka tillväxten, få bukt med ohälsan och klara de stora pensionskullar vi står inför?
Behåll deltidstjänsterna för dem som önskar
Idag har alla rätt till heltidstjänster inom offentlig sektor. Denna rättighet får dock inte innebära ett hinder för mer individuella lösningar. Möjligheterna att arbeta deltid skall behållas för att valfrihet och flexibilitet ska kunna fungera.
Påverkbar arbetstid
Flexibiliteten i arbetstidssystemen måste öka. Det finns flera olika modeller att pröva för detta, t ex 3-3 systemet, där arbete tre dagar följs av tre dagar ledigt. Att inte kunna påverka sin arbetstid innebär negativ stress varför de offentliga arbetsgivarna bör fundera över hur flexibiliteten inte bara ska kunna utvecklas bland tjänstemännen, utan framför allt bland dem där tidspressen och den ekonomiska pressen är som störst, bland de lågutbildade och lågavlönade. Kommunförbundet har på sin hemsida en samling av arbetstidsmodeller.
Schemalagd tid för reflektion och handledning
Det måste föras in verklig tid i arbetsplaneringen för reflektion och uppföljning av hur man lyckas med sitt arbete i vardagen. Vilka har resultaten blivit för dem servicen gick till? Vad blev bra, vad kan man lära av misslyckandena? Handledning och vidareutbildning måste bli en del av det fortlöpande arbetet och få ta tid.
Ge utrymme för verklig medmänsklighet
Varje arbetsplats bör ha en handlingsplan som kan användas vid svåra händelser på och utanför arbetsplatsen som påverkar personal, patienter eller deras anhöriga. Kriser i och kring arbetsplatsen berör, det är då extra viktigt med en rätt hantering inklusive samtal, handledning och stöttning. En konkret handlingsplan för ett bra hanterande av svåra händelser kan stötta personalen i deras naturliga instinkt att få fungera som medmänniska, en inte alldeles enkel uppgift i svåra situationer. Problem- och sorghantering, konflikt- och känslobearbetning ingår i livet och ett extra stort mått av dessa psykiskt många gånger påfrestande moment ligger på socialtjänst-, räddningstjänst-, rättsväsende- och vårdpersonal att hantera. De allra flesta utav dessa är kommun-, landstings- eller statsanställda varför en riktig hantering vid dessa arbetsplatser kan motverka att den emotionella belastningen de utsätts för leder till ohälsa.
Långtidssjukskriven p g a psykiska besvär
Via försäkringskassan bör rehabilitering även erbjudas dem med psykiska besvär. Att samtalsterapi får finnas med som en verklig rehabiliteringsinsats borde vara lika självklart som att erbjudas talträning efter en hjärnblödning.
Långtidssjukskriven p g a psykiska besvär och dessutom arbetslös
Även denna grupp bör i större utsträckning än idag kunna erbjudas rehabiliteringsinsatser för själen, när det är den som gör ont.
Möjligheterna med Finsam
Finsams möjligheter bör kunna omfatta även psykiska besvär och dess rehabilitering. Lagförslag om finansiell samordning är framlagt som en tvåpartimotion (fp, c) 2003/04 av Bo Könberg m fl.
Förtidspensionering av unga
Idag förtidspensioneras på rutin även många unga och medelålders människor på rutin efter lång tids sjukskrivning, i vissa fall utan några som helst rehabiliteringsförsök. Särskilt gäller detta de diffusa diagnoserna som har sin botten i en psykologisk eller psykiatrisk problematik. Rutinerna för förtidspensioneringar, som utgår ifrån förslitningsskador och andra kroppsliga arbetshinder, måste ses över. Det är inte rimligt att personer i arbetsför ålder sjukskrivs för att småningom avskrivas från allt hopp om att komma tillbaka till arbetslivet.
De som utnyttjar socialförsäkringssystemet felaktigt stjäl av det ekonomiska utrymme som finns för att hjälpa dem som verkligen har behov. Därför bör missbruket av detta sociala skyddsnät stävjas.
Stockholm den 2 oktober 2003
Mia Franzén (fp)